BIKUPAN 2 140 hafva känning af naturens hemligaste önskningar, visste med sig den fara, som hotar släktet. Men under normala förhållanden är denna feber sällsynt i kraftiga och välskötta kupor. Många svärma blott en gång, ännu flera svärma icke alls. I regel afstå bien efter den andra svärmen att mera fördela sig, antingen de nu märka stammens utomordentliga försvagning eller ett annalkande oväder tvingar dem till försiktighet. De tillåta den tredje drottningen att massakrera fångarna, det vanliga lifvet börjar ånyo, och man reorganiserar sig med så mycket större ifver, då alla arbetsbien äro mycket unga, då kupan är fattig och folktom, och då stora brister måste fyllas före vinterns ankomst. IX. Den andra och tredje svärmens affärd liknar den förstas, och alla omständigheterna äro desamma med den skillnaden, att bien äro färre, att truppen är mindre försiktig och saknar spejare, samt att den unga visen, otålig och rörlig, flyger mycket längre och redan i första uppbrottet drager med sig sin lilla värld, fjärran från kupan. Lägg härtill, att denna andra eller tredje emigration är långt mera planlös, och att den irrande koloniens öden äro tämligen sväfvande. I spetsen för dem flyger såsom representant för framtiden en ännu obefruktad vise.