145 DE UNGA DROTTNINGARNA Hela dess öde beror på den förestående bröllopsflykten. En fågel som stryker förbi, några regndroppar, en kall vindstöt, ett misstag och olyckan är ohjälplig. Bien veta detta så väl, att de, sedan de funnit en tillflyktsort, trots sin redan efter en dags förlopp starka kärlek för denna, trots de påbörjade arbetena, ofta begifva sig bort därifrån och följa sin unga härskarinna på jakten efter älskaren, för att icke lämna henne med blicken, för att hängifna omsvärma och dölja henne med tusentals glittrande vingar eller gå förlorade med henne om kärleken förirrar sig sä långt från den nya kupan, att den ännu ovanliga vägen hem utplånas ur allas minnen. X. Men framtidens kraf är så starkt, att intet bi tvekar inför all denna osäkerhet, denna dödsfara. Den andra och tredje svärmen är besjälad af samma entusiasm som den första. Då modersamhället har fattat sitt beslut, finner hvar och en af de unga, farliga drottningarna ett band af arbetsbin färdiga att dela hennes öden och medfölja på denna resa, där mycket är att förlora och intet att vinna utom den förhoppning, som en åtlydd instinkt gifver. Hvem gifver dem denna kraft, hvilken vi sakna, att bryta med det förflutna som med en fiende ? Hvem utväljer i denna hop de, som skola afresa, och de som skola