BIKUPAN arbetsbien bortföra; drönaren har nämligen gifvit henne allt, hvad han ägde och mycket mer än som var nödvändigt! Hon bevarar blott i sitt inre sädes-vätskan, hvarest kringsimma tusentals frön, som skola ett och ett tillsammans med äggen undergå den mystiska sammansmältning af manliga och kvinnliga element, hvaraf sedan arbetsbin födas. Genom ett besynnerligt utbyte är det hon, som består det manliga och drönaren det kvinnliga elementet. Två dagar efter kärleksmötet lägger hon sina första ägg, och genast omgifver henne massan med ömma omsorger. Från detta ögonblick börjar hon, begåfvad med tvenne kön och inneslutande i sin kropp en outtömlig skatt af manlig kraft, sitt verkliga lif, hon lämnar icke mer kupan, ser ej mer dagsljuset, om ej för att följa en svärm. Hennes fruktsamhet tar först slut vid dödens annalkande. VII. Det är ett glänsande bröllop, det mest felika man någonsin kan drömma om, himmelskt och tragiskt, lyft af längtans flykt högt öfver det bullrande lifvet, dödande och oförgängligt, ensamt och bländande där uppe i rymdens ödslighet. Det är ett underbart kärleksrus, kringstråladt af hvad jorden äger skönast och klarast, det oberörda, gränslösa lufthafvets blå, där döden afslutar lyckans ögonblick; det obe-