183 BRÖLLOPSFT/VKTEN Af hvad består för öfrigt detta medvetande, öfver hvilket vi äro så stolta? Af betydligt mera skugga än ljus, af mera erkänd okunnighet än af vetande, af långt flera saker, hvilkas utforskande vi förstå vara omöjligt, än af saker vi känna. Likväl utgör det hela vår värdighet, vår verkligaste storhet och förmodligen det underbaraste fenomenet i denna värld. Det är detta medvetande, som tillåter oss att höja vårt hufvud inför den okända principen och säga: Jag vet intet om dig, men något inom mig omfattar dig redan. Du skall kanske bli mitt fördärf, men om detta icke är för att af mina spillror forma en organism bättre än min, då visar du dig sämre än jag är, och den tystnad, som följer, när den sista utaf mitt släkte gått hädan, skall lära dig, att du fått din dom. Och om du icke ens är i stånd att vilja blifva rättvist bedömd, hvad rör oss då din hemlighet? Vi bry oss icke längre om att söka genomtränga den; du torde vara dum och afskyvärd. Du har af slump lyckats åstadkomma en varelse, som du egentligen saknade förutsättningarna för att skapa. Det är lyckligt, att du genom en motsatt slump har utplånat honom från jordens yta, innan han hunnit mäta djupet af din dumhet, och ännu lyckligare är det, att han slipper öfver-lefva den oändliga följden af dina fruktansvärda försök. Han hade intet att göra i en värld, där hans intelligens icke svarade mot någon evig sådan, där hans längtan till det bättre icke kunde nå ett enda verkligt godt.