BIKUPAN 2 206 Må den, som vaktar elden i mänsklighetens värdshus, vara både gammal och blind, hvad gör det den resande, som frysande kommer och sätter sig vid hans sida! Om elden icke har slocknat under hans vakt, så har han gjort, hvad den bäste kunde göra. Låtom oss öfverbringa denna glöd icke orörd utan ökad, och intet kan öka den så, som denna transformismens hypotes, hvilken drifver oss att med en grundligare metod och en stadigare kärlek utforska allt, hvad som finnes på jordens yta, i dess inre, på hafvets djup och i himlens höjd. Hvad kan man sätta emot den, och hvad hafva vi i dess ställe, om vi förkasta den? Den stora bikten om medveten okunnighet, hvilken dock i allmänhet afskräcker nyfikenheten, som i sin ordning är nödvändigare för människan än själfva visheten, eller kanske teorien om släktenas ständiga likhet och den gudomliga skapelsen, hvilken är mindre bevisad, och som för alltid aflägsnar de lefvande delarna af problemet och befriar sig från det oförklarliga genom att förbjuda dess utforskande. VIII. Denna aprilmorgon har jag i en knoppande trädgård, bland rabatter med rosor, gullvifvor och hvitglänsande thlaspi, återsett dessa vilda bin, som äro förfäder till de tama, och erinrat mig den gamle seländske biodlarens läxor. Mer än en gång har han