209 SLÄKTETS UTVECKLING skola låta alla dessa passera revy. Kanske skola en dag ett fördjupadt studium samt observationer och erfarenheter, som ännu ej gjorts och som skulle fordra mer än en människas lif, med ett afgörande ljus belysa biets utvecklingshistoria. Denna historia har så vidt jag vet ännu icke blifvit metodiskt behandlad. Det är att önska, att så skedde, ty den skulle röra vid problem lika stora som många människoödens. Hvad mig beträffar skall jag, utan att påstå något med säkerhet, då jag ju rör mig i antagandenas dimmiga regioner, nöja mig med att följa en familj af steklarna på dess väg mot en intelligentare tillvaro, mot litet välmåga och säkerhet; jag skall med ett enkelt streck markera de mest framstående punkterna på en mer än tusenårig utvecklingsbana. Denna familj är som vi veta biens, och dess hufvudsakliga drag äro så väl bestämda, att man med skäl kan tro den stamma från gemensamma förfäder. Darwins lärjungar, Herman Müller bland andra, betrakta ett litet vildt bi, spridt öfver hela världen och bärande namnet Prosopis, såsom den nuvarande representanten för det ursprungliga biet. Den olyckliga Prosopis är i förhållande till bien i våra kupor, såsom grottmänniskorna i förhållande till städernas lyckliga invånare. Kanske har ni utan att fästa er därvid och utan att ana, det ni hade framför er den vördnadsvärde stamfadern till den ras, vi förmodligen ha att tacka för de flesta af våra 14. — Biktypcui-