BIKUPAN 2 208 är störst inom sin värld. Därefter följa i storlek de murande bien, hvilka hafva mörk dräkt samt af lera och grus bygga boningar lika hårda som sten. Därefter komma i brokig blandning bin, som likna getingar, bin som äro utsatta för en besynnerlig parasit, hvilken helt och hållet förändrar utseende på dem som falla offer för honom, dvärgbin och så vidare. Ett af de senare nöjer sig icke med att af blommorna taga bröd och vin utan det afskär af vallmons krona stora röda stycken för att därmed kungligt tapetsera sina döttrars palats. Ett annat bi, det minsta af alla, ett litet stoftkorn, som surrar omkring på fyra snabba vingar, afklipper af rosenbuskens blad fullkomliga små halfcirklar, som man skulle kunna tro vara borttagna med en huggpipa, böjer dem och lagar i ordning dem till en följd af små, utomordentligt regelbundna fingerborgar, af hvilka hvar och en skall rymma en larv. Men en hel bok skulle ej räcka till för att uppräkna de olika vanorna och talangerna hos den honungs-törstande hop, som rör sig i alla riktningar bland de på samma gång lystna och stillsamma blommorna, dessa bundna trolofvade, som vänta på det kärleksbud deras tankspridda gäster medföra. IX. Man känner omkring fyratusen femhundra slag af vilda bin. Det faller af sig själf, att vi ej