211 X. JAG MÅSTE FÖRBIGÅ MÅNGA MELLANLIGGANDE STADIER, under hvilka man ser tungan så småningom förlänga sig för att kunna upptaga nektarn från ett större antal blommor, redskapen för frömjölsskörden, såsom hår, tofsar, bröst-, ben- och bukborstar, fram-sticka och utveckla sig, klor och käkar förstärkas och nyttiga afsöndringar bildas. Ett sådant studium skulle fordra en bok. Jag vill endast löst skissera ett kapitel af denna, ja mindre än ett kapitel, en sida, som skall visa oss, tvärs igenom viljans tvekande sträfvan mot rikare lif och större lycka, födelsen, utvecklingen och förstärkningen af den sociala intelligensen. Vi hafva sett den olyckliga Prosopis, hvilken under tystnad i denna värld full af förskräckliga krafter bär sitt ensamma lilla öde, flyga kring mellan blommorna. Ett visst antal af dess anförvanter tillhöra raser, som redan äro bättre utrustade och klädda, men lefva i en ensamhet så djup, att om af en slump någon fäster sig vid dem eller kommer för att dela deras boning, så är det en fiende eller en parasit. Ty biens lif är befolkadt med besynnerligare spöken än vårt, och mången art är ett slags hemlighetsfull och overksam dubbelgångare, hvilken är fullkomligt lik det bi, han utväljer, endast med den skillnaden, att hans evinnerliga lättja beröfvat honom alla arbetsred-