BIKUPAN 2 220 hafva varit fåfänga, och blott en enda skall lefva till nästa vår för att då stå upp till samma fattiga ensamhet och samma onyttiga arbete. Det faktum återstår emellertid, att idén här har fått medvetande om sin styrka. Vi se den icke öfverskrida dessa gränser hos humlorna, men strax skyndar den trogen sin vana genom ett slags outtröttlig själavandring att inkvartera sig, ännu uppfylld af sin sista triumf, allsmäktig och nästan fullkomlig hos en annan grupp, den näst sista af släktet, den som omedelbart föregår vårt husbi, nämligen Meliponiternas. XIII. Hos dessa är allt organiseradt som i våra kupor, det finnes en ensam vise, sterila arbetsbin och drönare. Vissa detaljer äro här till och med bättre ordnade, drönarna till exempel äro icke fullkomliga lättingar utan afsöndra vax. Ingången till staden är bättre skyddad: under kalla nätter afstänges den med en port, under varma sådana med ett slags gardin som låter luften passera. Men samhället är svagare, det allmänna lifvet osäkrare, välmågan mera begränsad än hos våra bin, med hvilka dessa aldrig kunna täfla. Det allmänna broderskapets idé har i lika fullt mått realiserats hos båda raserna undantagandes på en punkt, där den hos den ena knappast nått längre än hos