Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Släktets utveckling - XII - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIKUPAN
2 220
hafva varit fåfänga, och blott en enda skall lefva till
nästa vår för att då stå upp till samma fattiga
ensamhet och samma onyttiga arbete. Det faktum
återstår emellertid, att idén här har fått medvetande om
sin styrka. Vi se den icke öfverskrida dessa gränser
hos humlorna, men strax skyndar den trogen sin vana
genom ett slags outtröttlig själavandring att inkvartera
sig, ännu uppfylld af sin sista triumf, allsmäktig och
nästan fullkomlig hos en annan grupp, den näst sista
af släktet, den som omedelbart föregår vårt husbi,
nämligen Meliponiternas.
XIII.
Hos dessa är allt organiseradt som i våra
kupor, det finnes en ensam vise, sterila
arbetsbin och drönare. Vissa detaljer äro här till och med
bättre ordnade, drönarna till exempel äro icke
fullkomliga lättingar utan afsöndra vax. Ingången till
staden är bättre skyddad: under kalla nätter afstänges
den med en port, under varma sådana med ett slags
gardin som låter luften passera.
Men samhället är svagare, det allmänna lifvet
osäkrare, välmågan mera begränsad än hos våra bin,
med hvilka dessa aldrig kunna täfla. Det
allmänna broderskapets idé har i lika fullt mått
realiserats hos båda raserna undantagandes på en punkt,
där den hos den ena knappast nått längre än hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
