Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Släktets utveckling - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIKUPAN
2 218
skåpet ? Skulle icke de, som hafva en gemensam
för-stugugång, kunna drifvas till att äfven hafva kammaren
gemensam? Skulle icke humlornas mödrar uppfödda
i fångenskap kunna lära sig att förstå hvarandra och
dela arbetet? Och har man försökt att gifva
Melipo-niterna artificiella vaxkakor? Har man erbjudit dem
artificiella honungskärl i stället för deras egna
besynnerliga? Skulle de mottaga dem, och huru skulle de
anbringa sina vanor i förhållande till denna ovanliga
omgifning? Allt detta är frågor, som angå mycket
små varelser, men som likväl innesluta det stora ordet
för våra hemligheter. Vi kunna icke gifva något svar
på dem, ty vår erfarenhet är för ny. Om man utgår
från Réaumur så är det nu halftannat sekel sedan man
började studera de vilda biens seder. Réaumur kände
blott några arter, vi hafva studerat några andra, men
hundratal, kanske tusental hafva tills dato iakttagits
endast af okunniga eller brådskande resande. De som
vi känna efter de vackra arbeten som skrefvos af
författaren till les Mènioires hafva icke förbytt sina vanor,
och de humlor, som omkring 1730 pudrade sig med
guld, surrade omkring i solskenet och berusade sig
med honung i Charentons trädgårdar voro fullkomligt
lika dem som, när april kommer, skola surra i våra
skogar. Men från Réaumur till våra dagar är det blott
ett ögonblick för den tid vi undersöka, och många
människolif lagda till hvarandra utgöra blott en sekund
i historien om en af naturens tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
