BIKUPAN 2 222 alldagliga och det enastående äro jämngoda, när man ger dem deras rätta plats inom naturens sköte. Det är icke mera det, som bär klingande namn, utan det oförstådda och oförklarade, som bör ådraga sig våra blickar, upplifva vår verksamhet och gifva en ny och sannare form åt våra tankar, känslor och ord. Det är klokhet att alls icke fästa sig vid något annat. XVI. Föa öfrigt hafva vi knappast att i namn af vår intelligens bedöma biens fel. Se vi icke bland oss medvetandet och intelligensen lefva länge midt uppe i misstagen och felen utan att märka dem och bringa botemedel f Om det finnes en varelse som särskildt af ödet kallats att blifva medveten, att lefva och organisera lifvet efter det rena förnuftet, så är det väl människan. Se emellertid hvad hon har uträttat och jämför kupans fel med dem, som utmärka vårt samhälle. Om vi vore bin, som iakttoge människorna, så skulle vi till exempel med största förvåning se arbetets ologiska och orättvisa organisation bland en stam af varelser, som för öfrigt skulle synas oss begåfvade med ett oerhördt förstånd. Vi skulle se jordens yta, den enda källan till lifvet, i allmänhet mödosamt och otillräckligt uppodlad af två eller tre tiondelar af totalbefolkningen, en annan tiondel i absolut lättja lägga beslag på det bästa af detta ar-