223 SLÄKTETS UTVECKLING betes produkter, och de sju återstående tiondelarna, dömda till en evig halfhunger, oupphörligt uttömma sig i besynnerliga och fruktlösa ansträngningar, hvilka icke bringa dem någon fördel, utan blott göra lättingarnas existens ännu mera sammansatt och obegriplig. Men låtom oss icke längre fortsätta denna revy öfver våra fel. För öfrigt framstå de ju alltid förvår inre varelse. Det är visserligen sant att därmed är föga uträttadt, ty det kan hända att det allmänna medvetandet därom vaknar blott för att åter förslappas. XVII. OM VI ANTAGA BISLÄKTETS UTVECKLINGSFÖRMÅGA, eftersom den är sannolikare än dess stillastående, hvilken är då den allmänna riktningen för detta framåtskridande? Det synes följa samma linje som vårt, det tenderar alldeles afgjordt att minska ansträngningen, osäkerheten, eländet, och att öka välmågan, de lyckliga möjligheterna och släktets förhärskande ställning. För detta mål uppoffras individen. Man skulle kunna säga att naturen liksom Perikles anser, att individen, äfven när den lider, är bättre till mods i en framgångsrik stat, än om individen blomstrar och staten går under. Hon beskyddar den flitige slafven i det mäktiga samhället och öfverlämnar åt de fiender utan form och namn, som befolka universum, den pliktlöse