Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärkebiskopens slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■■■■■■
127
icke ett fåtal taktlösa och ovisa handlingar och tankar bakom
själva mötet, hava vi erfarit en underbar ande av självtukt. Jag
förstår väl tårarna som en äldre kyrkomän göt sent på en kväll
eller natt. Han har varit verksam i många konferenser. När
han förtroligt samtalade med en vän om vårt möte, greps han
plötsligt av en
överväldigande känsla av den stränga tukt från
Guds majestät som
gjort sig förnummen under dessa dagar.
Jag har antytt att vår personliga erfarenhet till en viss grad
är fördold för dem som hava varit endast åskådare.
Jag skall icke söka besvara frågan huruvida historien kommer
att berätta att genom vårt möte något stort har blivit uträttat,
icke av oss, utan av Gud.
Alen jag kan betyga, att de två iakttagelser, jag i början om-
nämnde, hava gjorts före och under dessa dagar och veckor.
.Mycken mänsklig svaghet, blandade och oklara bevekelsegrun-
der, brist på enhet och mänsklig och alltför mänsklig litenhet, få-
fänga och självkärlek hava förekommit i förberedelserna för mötet
och under dess förlopp. An en
gång hava vi bevittnat, hurusom
Gud kan använda oss trots våra synder och vår eländiga oför-
måga att utföra Hans /vilja. Nu, vid slutet av detta kristenhetens
möte, bedja vi Honom förlåta oss. Vi bedja varandra om för-
låtelse. Och vi förena oss i tillbedjan av Hans vilja och Hans
heliga majestät.
Det andra jag anmärkte är också sant i fråga om vårt möte.
När nu mötet är över, kommer var och en att se, huru naturligt
det var, huru det kom till stånd såsom en
nödvändig följd av
strävanden, handlingar, händelsernas återverkan och förhållanden
i vår tid. Det var
uttryck för en allmän längtan. Naturligtvis
spåras målmedveten vilja och arbetsförmåga. Men mötet kommer
att te sig såsom resultatet av
naturliga, lätt begripliga orsaker.
Det gick av
sig självt.
Vi kunna verkligen ha ett ord att säga härom. Utan att upp-
skatta eller på något vis överskatta betydelsen av vad som skett,
hava vi något att tillägga.
Man glömmer så lätt. Det som
nyss var föremål för tvekan,
tvivel, motstånd, kanske förhånande, visar sig snart därefter vara
den självklaraste sak i världen.
Redan tanken på ett sådant möte, även i mycket mindre omfatt-
ning än den vi nu se, betraktades av kloka män i kyrka och stat
såsom en
orimlighet. Huru ofta har jag icke i pressen, i brev,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
