Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ärkebiskopens slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
i samtal med framstående och med rätta mycket högt aktade per-
soner fått höra, lika väl som av den allmänna meningen —
huru
ofta hava vi icke alla fått höra, att vi voro dårar, som
företogo oss
det omöjliga. Var det inte förhävelse. Kan samlivet mellan sam-
hällsgrupper och folk verkligen förbättras? Ingrepo vi icke på
områden, som Gud förbehållit för sig? Det var icke lätt. Det
var
mycket svårt. Varje bit av
styrka i kropp och ande och
vilja och tro och kraften av
många bedjares allvarliga böner
måste givas utan förbehåll. Saken kunde icke hava utförts till
något billigare pris. Det fanns inget val. Skaparen som har
förlänat oss alla goda gåvor och förmågor som vi äga, äro vi
skyldiga att giva dem åter till Honom i hängiven tjänst hos Hans
vilja. Om vi söka hålla undan någonting i reserv för egen räk-
ning och för våra egna avsikter, om vi, för den händelse saken
icke skulle få framgång, lägga något åt sidan för säkerhets skull,
i tanke på andra möjligheter, så äro vi dömda att övervinnas.
Människan kan ägna ett väl beräknat och avvägt mått av arbete
åt ett visst ändamål och därunder äga ett hjärtligt och lyckligt
medvetande om sin egen förmåga och om vad hon är i stånd
att utföra. Men om
någon med desperatx beslutsamhet inriktar
all uppmärksamhet, all förmåga, varje möjlig timme och även
omöjliga timmar, varje stycke av kraft i kropp och själ och hjärta
åt en sak, som ter sig för honom såsom Guds vilja, om han där-
under villigt tjänar över allt där tjänst behövs i smått och stort
och giver sig själv utan förbehåll åt det mål som av Gud —■
eller
av hans inbillning —
ställes upp framför hans ögon, så är det säkert
och bevisat tusen gånger, att en människa endast blir medveten om
sin egen oförmåga och värdelöshet. Men på samma
gång för-
nimmer den lilla ömkliga människovarelsen Gud, som allena äger
makt.
Här äro vi många församlade som kunna bevittna, att vare sig
detta möte får ett bestående värde eller ej, så har det kommit till
stånd genom en förtvivlad, nej, en förtröstansfull ansträngning av
krafter som icke vi äga, men som Gud har förlänat.
Böner hava blivit besvarade. Vi bådo i början av vårt möte,
att det skulle kännetecknas och ledas icke av
mänsklig svaghet
och mänsklig duglighet utan av Guds Ande. I denna avslutnings-
stund prisa vi Gud för att vår bön har blivit uppfylld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
