Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Mellersta och vestra Asiens bygnadskonst - 4. Den grekiska bygnadskonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3. Mindre Asien.
Detta lands mångfaldiga infödda folkstammar utmärkte sig i
synnerhet genom sina egendomliga grafbygnader, hvilka hos hvarje
folk antogo en sjelfständig gestalt. De uti Lydia befintliga
synas vara de äldsta, emedan de ega den ursprungliga formen af
grafkulle (tumulus) och förekomma i kolossal storlek. Den största
af dem är den så kallade Tantalos’ graf, med en genomskärning
af nära 60 meter, belägen vid Smyrnaviken. Dylika grafvar
återfinnas i närheten af den gamla konungastaden Sardeis, bland hvilka
man trott sig igenkänna landets gamla herskares grafvar.
Af annat slag äro Frygias grafmonument. I likhet med
de gamla folkens sätt att antingen upptorna konstgjorda kullar
eller berg öfver sina anförares hviloplatser eller, om tillfälle dertill
gafs, uthugga grafvar ur klippan, hafva frygerne uteslutande
användt det senare sättet med konstigt utmejslade klippfasader.
Dessa fasader äro öfver allt täckta med liniemönster, hvilka
genom brokig målning ännu mer erhållit karakteren af tapeter.
Efterhärmning af en lätt gafvel bildar afslutningen. Berömd är
den så kallade Midas’ graf, vid det nu varande Doganlu,
hvilken uppnår en höjd af 12 meter.
Ännu mera skilja sig Lykias minnesvårdar från de förra
formerna. Uti denna romantiska bergstrakt användas till största
delen huggna klippgrottor till grafvar, hvilka då erhålla en fasad
af utmejslade eller fritt framträdande delar, af ett visst tycke
med den för alla bergstrakter egendomliga knuthuggna bygnaden.
I hela landet, men synnerligast vid Xantos, Antifellos och
Myra, möter man dylika grafanläggningar i stort antal. Andra,
afvikande från de förut nämda, utarbetades ur klippan såsom
sjelfständiga monolitbygnader och erhöllo då formen af fristående
sarkofager, likväl alltid med tydlig efterbildning af
träkonstruktionen. Slutligen förekomma klippgrottor med portiker på
kolonner, hvilkas form ådagalägger den jonisk-helleniska konstens
inflytande.
4. Den grekiska bygnadskonsten.
Arkitekturen utvecklar sig hos hellenerne till konst ensamt
uti tempelbygnaden. Templet uppstiger från en underbygnad af
flere trappsteg inom det af murar omgifna heliga området, fast
omslutet och klart fördeladt, soyn ett verk af plastiken. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
