De bildande konsternas historia i kort öfversigt / 20 (1881) Author: Christoffer Eichhorn - Tema: Art Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Den grekiska bygnadskonsten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

orientens folk sökte gifva sitt dunkla begär efter det upphöjda
ett uttryck genom hopande af massor, genom anläggningens
förvirrade storhet, uppnådde deremot hellenerne, genom måttfull
begränsning, enkel sanning, harmonisk formgifning, den högsta grad
af värdighet och festlig stämning. Deras marmortempel äro derför
det fullkomligaste, som kolonn- och arkitravbygnaden någonsin
frambragt.

Templets grundform är rektangulär, och det omgifves rundt
omkring eller åtminstone vid kortsidan af en kolonngång,
hvaröfver det klart bildade, rikt smyckade bjelklaget och högst det
lätt sluttande gafveltaket, mestadels af marmor, höja sig.
Omgafs templet på alla fyra sidorna af kolonner, kallades det
peripteros; var kolonngången dubbel, uppstod dipteros. Finnes
kolonngången blott på framsidan, uppstår prostylos; tillkommer


6. Plan af Poseidontemplet vid Paestum.

en dylik äfven på baksidan, kallas
templet amfiprostylos. Det inre
var så inrättadt, att man vid inträdet
först anlände till försalen
(pronaos), derefter till cellan och slutligen till bakrummet
(posticum), hvartill understundom på frånsidan kom ett särskildt rum,
opistodomos. Der utrymmet sådant tillät, stälde man tvenne
kolonnrader inuti templet (6), lemnande innandömet utan tak, för
att skänka det mera dager. Sådana tempel benämdes
hypetrala, visande den fria himmeln. Vid kolonnerna måste man
åtskilja: basis (foten), stammen (skaftet), täckt med kanellurer
(refflade fördjupningar), och kapitälet (kolonnhufvndet). Öfver
kapitälet sträcker sig, från den ena pelaraxeln till den andra,
stenbjelken eller arkitraven (epistylon), på hvilken frisen med
sitt bildverk hvilar. Deröfver åter framträder utåt det skuggande
hufvudgesimset (geison) och inåt takets stenbjelklag, hvars mellanrum fyllas af tunna stenskifvor. På kortsidorna uppstiga derpå,
begränsade af dylika gesims, gafvelfälten med sina statygrupper.
Taket består oftast af marmor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>