De bildande konsternas historia i kort öfversigt / 58 (1881) Author: Christoffer Eichhorn - Tema: Art Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Den nyare tidens bygnadskonst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jagellonika</sp> i Upsala domkyrka, vitna äfven särdeles godt om den
konstnärliga smak, som denna tid förstod att utveckla. Vid början
af 17:e århundradet inkom öfver Nederlanden och Tyskland en
senrenässans, som gifvit sig ett tilltalande och pittoreskt uttryck
åtskilliga arbeten, såsom Vibyholms gamla slott från 1626 (29),
några gamla stockholmsbygnader från drottning Kristinas tid och
så vidare.

Denna kraftiga och lifliga stil utbildade sig ännu rikare i
Danmark, der från 17:e århundradets
början Kristian IV, mest genom
inkallade holländare, lät uppföra
Frederiksborgs, Rosenborgs och
Kronborgs slott, börsen i
Kjöbenhavn med flere.



28. Kalmar slotts brunnsbygnad.

Tredje tidhvarfvet

1. Barocken och rococon (1600-1780).

Det 16:e århundradet i Italien
bibehöll i sina skapelser karakteren
af ädelt lugn och måttfull skönhet;
det 17:e deremot begynner med att
lössläppa det enskilda godtycket och
att våldsamt öfverdrifva alla former.
Man fordrade väldigare massor, rikare
detaljer, kraftigare fördelning,
mera pittoreska prydnader än tillförne.
Detta åstadkoms genom kolossala
anläggningar, öfverraskande
perspektiviska konstgrepp,
mångfaldigande af de indelande partierna,
särskildt genom hopande af dekorativa
kolonn- och pilasterställningar. Den
mest betydande mästaren är Lorenzo Bernini (1589-1660),
verksam äfven som bifdhuggare, skapare af kolonnaden vid San Pietro,
det med vansinnig prakt utstyrda bronstabernaklet till
hufvudaltaret derstädes med flere. Hans medtäfiare Francesco
Borrommi sökte öfverbjuda honom i våldsamma förvridningar och
öfverdrifter; hos honom har den räta linien nästan försvunnit. Under
18:e århundradet vände man sig åter till Palladio och Vignola;
nien den tilltagande tomheten och kylan visade, att man saknade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>