Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Det italienska måleriet under 16:e århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från byn Correggio (1494–1534). Han hade utgått ur den
uti öfre Italien herskande skolan och betydligt påverkats af Lionardo.
Hvad som hos denne store mästare ännu framträdde i
knopp, strängt tygladt, blott som ett mildt behag, och fann sitt uttryck
i en fin, smältande färg, det erhöll nu sin utbildning genom
Correggio. Denne mästare, en af de mest brådmogne, sträfvar i
sina verk förnämligast efter att göra den lättrörda känslan, det
inre lifvet gällande. Hans gestalter simma i jubel och hänryckning,
fyllas af rusande lust och lifsglädje, och sjelfva smärtan får
hos honom ett halft ljuft, halft vemodigt uttryck. Han ger oss
gestalter mned lifligt uttryck af affekt, fulla af inre känsla och
rastlös yttre rörelse. Härvid begagnar han sig mest af ljuset, sådant
det, mildt blandadt med skymningen, genomväfdt af fina
återsken och genomskinliga skuggor, spelar kring gestalterna såsom
ljusdunkel. I genomförandet af detta ljusdunkel, ända in i
dess känsligaste skiftningar och grader, är Correggio en af målarkonstens
största mästare.
Hans tidigaste verk, redan från hans tjugonde år, är den
stora altarbilden, föreställande madonna med den helige Francesco
och Antonios, Johannes döparen och Katarina, nu i Dresdens
museum. Några år senare utförde han högst omfångsrika
fresker i nunneklostret San Paolo i Parma, äfvensom altarabsis
och kupolhvalfvet uti San Giovanni och kupolen i
domkyrkan derstädes. I dessa verk använde han ända till öfverdrift
perspektiviska förkortuingar, hvilka skada den monumentala konstens
allvar.
Sin förkärlek för den glada, sinliga uppfattningen af lifvet
ådagalade han företrädesvis i bilder ur den antika myten. Så i
de bekanta Jupiter och Io i Belvedere i Wien (kopia i Berlins
mnuseum), Danae i Palazzo Borghese i Roma, Leda i badet
Berlin. Dessutom har han under denna sin yppersta tid målat
många utmärkta altartaflor. Närmast märkas flere arbeten i museet
i Parma, bland dem madonna med skålen (della scodella)
(68). Den helige Hieronymus, eller rättare den tronande
madonnan amed den helige Hieronymus, en skön engel och
Magdalena, är så fyld af ljusets förtrollande skönhet, att den äfven
brukar kallas »dagen». En som zingarilla (zigenerska) betecknad
hvila på flykten till Egypten finnes i Napolis museum.
Dresdens åter eger, bland annat, den utomordentligt fint utförda
heliga Magdalena (som nu emellertid frånkännes honom) samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>