Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Målarkonsten under 19:e århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än första väckelsen till ett bättre sålunda var gifven, behöfdes
dock nytt innehåll, folklig näring för den modernaste af de bildande
konsterna, och Tyskland erhöll äfven på måleriets område
sina romantiker, hvilka kunna anses såsom de egentliga pånyttfödarne.
Den minst betydande af dem, oaktadt en rik begåfning,
blef Friedrich Overbeck, som återgick till 14:e århundradets framställningssätt
och åskådning, grundläggande en föga talrik skola,
de så kallade nazarenerne. Peter von Cornelius (1783-1867) i
München utvecklade sig deremot till en af den tyska konstens
djupsinnigaste och kraftfullaste mästare; det allegoriska och spetsfundiga
i hans sammansättningar har dock varit till skada för det
egentligen måleriska, och dessutom var han föga begåfvad som
utöfvande målare, hvadan hans förnämsta arbeten, tre följder
fresker i München, utförts blott under hans ledning. Bland hans
många lärjungar märkes främst Wilhelm von Kaulbach, som i
sina väggmålerier med storartade företräden, djup historisk blick
och mäktig inbillningskraft, dock äfven förenar det tunga och
klyftiga, som utmärker hans mästare, och går än djerfvare tillväga
än denne i det rent historiskas sammanblandning med det symboliska.
Äfven i genren och landskapet räknar münchenskolan
flere framstående mästare.
I Dülsseldorf utvecklade sig från 1826 en annan riktning
genom Wilhelm Schadow. Denna skola, som hufvudsakligen hänvisades
till oljemålningen, fick i följd deraf en böjelse för det
psykologiskt fina, det milda och till och med borgerligt sentimentala,
som eger sin betydelse såsom motvigt mot münchenskolans
raskhet i enskildheternas behandling och ytlighet i karakteristiken.
De förnämsta mästarne hafva tillhört genren, som onekligen genom
denna skola vunnit i område och djup. Så Henry Ritter, Hasenclever,
Ludwig Knaus och Vautier, de sist nämda väsentligt
påverkade af fransk konst och bland samtidens yppersta mästare.
Karl Friedrich Lessing, Eduard Bendemann och Theodor Hildebrandt
äro skolans mest betydande historiemålare. Det är ock
förnämligast här, som den tyska landskapsmålningen haft sitt hemvist
genom mästare sådana som J. W. Schirmer, Oswald och
Andreas Achenbach med flere.
I Berlin närmade sig uppfattningen till den i Düsseldorf
rådande, utan att kunna höja sig till liknande betydelse eller medföra
några genomgripande resultat; och ungefär enahanda bar
förhållandet varit i Wien, der allt intill senaste tid sträfvandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
