Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Bildningens kännetecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunskaperna och tillvaron, mellan nutid och förtid, detta
sammanhang av vilket enligt Geijers sköna ord redan »en skymt
är lycksalighet». Översikten, helhetssynen, syntesen —
detta är på tankens område bildningens högsta resultat.
Och är detta resultat uppnått, då följer därav på känslans
område det lika betydelsefulla: den sympatiska
förståelsen. De inskränkta domsluten över de tankar och
intressen, handlingar och känslor, vilka ej likna våra egna,
komma sig i ordets bokstavliga mening av att den obildade
eller halvbildade är en utanför-stående.
Det bibliska ordet att kunskapen uppblåser, är en
lika obestridlig erfarenhet, som att den verkliga insikten
— inblicken i tillvarons stora lagar, i flydda tidsskeden, i
andra personligheters livssyn, i andra människors livsöden
— ger en sann ödmjukhet. Ödmjukhet inför livets stora
under, inför människohjärtats stora gåta, inför det oändliga,
vi icke varsna, bakom det obetydliga vi skönja.
Ur denna ödmjukhet växer den fullkomnade
bildningens mognaste frukt: mildheten, den starka mildhet, som
är människans yppersta dygd i hennes förhållande till
andra. En liten biografisk anekdot synes mig typisk för
den genombildade — och därför genommilda — människans
förhållande till den obildade. Örsted gick en dag i sina
djupsinniga tankar ej ur vägen för en pojke, som lekte med
sin snurra, vilken Örsted därför kom att hejda. »Du är
ett fä,» utbrast gossen, ett harmens utbrott, vilket den
store vetenskapsmannen endast besvarade genom en
smekning och ett saktmodigt: »Å nej, min gosse, ett fä —
det är jag ändå inte!»
Många slags snurror äro i gång här i världen, och
ju mer obildad man är, ju vissare betraktar man livets
värden ur synpunkten av sin lilla snurras kretslopp; den
stora människan blir, från denna begränsade synpunkt,
endast en, »som går i vägen». Men den genombildade
personligheten förstår även den lilla, lekande människan, och
tvingas han, gent emot den obildades oförsynthet, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
