23 Allmänna sången—Aiteration 24 A, kallas i Schweiz och Sydtyskland även en dans i snabb 3/4-takt. Denna a. (som också kallas Deutsch 1. Alla tedesca) synes ha varit en av de folkliga förformerna till valsen. Allmänna sången, populär förkortning för ”Upsala studentkårs allmänna sångförening”. Al loco (it.) ”till platsen”, hänvisning till en viss plats i noterna. All’ ongare'se (it.) ”i ungersk stil”. All’ otta’va (a It a) (it.) oktaven högre, a. o. b a s s a, oktaven lägre. Allsång, en form av unison sång som under 1930-talet från Skansen i Stockholm snabbt spred sig över hela landet. Den som gav a.-en sin prägel var framför allt Sven *Lilja. A. har haft stor betydelse för populariserandet av den unisona sången, även om dess musikkulturella betydelse inte får överdrivas. Almavi'va (greve A.), barytonparti i Mozarts opera *Figaros bröllop och tenorparti i Rossinis *Barberaren i Sevilla.’ Almén, Ruth, d. 1945, tonsättare, studerade piano för R. Andersson, Knut Bäck och Franz Neruda, komposition för Wilh. Stenhammar och Knud Jeppesen i Köpenhamn och har företagit studieresor till Tyskland och Frankrike. Hon har komponerat 1 violinsonat, 2 pianosonater, 1 pianokonsert, 1 stråkkvartett, sånger m. m. Almqvist, Carl Jonas Love, 1793 —1866, den märklige författaren, tonsatte själv de av sina dikter, som han betecknar som ”songes” och komponerade fria fantasier för piano. Även som musiker följde han den grundsats han uppställt för sitt konstnärliga skapande överhuvud taget: ”Så jag målar, Donna Bianca, ty så roar mig att måla”. Han ville ”försöka, huru långt man såsom naturalist kan komma i komposition, oberörd av skolornas konvenans och formalism”. Han var och förblev ss. musiker en genial dilettant, som än försökte sig på fantastiska tonmålningar än — och med större konstnärligt resultat — på den enkla visan i folkton. Av hans fria fantasier är ett 30-tal utgivna (11 häften, Hirschs förl.), vidare ”Åtta sånger ur Törnrosens bok med pianoackompanjemang av M. H.-L” (Lund). Dessutom har M. Pergament i två ork.-sviter Almquistiana fritt bearbetat melodier av A. — Lit t.: S. Mar-ström, Strödda anteckningar om C. J. L. A. ... ss. tondiktare (STM årg. 3 1921). Alnæs, Eyvind, f. 1872, norsk organist, dirigent och tonsättare. Sina studier bedrev han för Ivar Holter i Oslo och för *Reinecke vid konserva-toriet i Leipzig (1892—95). Han blev 1895 organist i Drammen, 1907 kör-dirigent och organist i Oslo samt är sedan 1920 ledare för Holters körför-ening. Hans kompositioner omfattar symfoni c-moll (1898), symf. variationer op. 8 (uppf. bl. a. i Leipzig och Köpenhamn), pianokonsert D-dur, kammarmusik och sånger (däribland den populära Sidste reis). Alpaerts [aTlpärts], Flor, f. 1S76, belgisk tonsättare och dirigent, är sedan 1902 professor vid konservato-riet i Antwerpen, har verkat för skapande av en nationell modern flamländsk musik, har skrivit orkesterverk (symfoni och symfoniska dikter, operan Shylock (1912) och annan scenmusik, kantater, sånger, solfeg-gier och pianostycken. A’lpar, Gitta, f. 1904, ungersk sångerska och filmskådespelerska. Hon framträdde först ss. pianist men vann senare ryktbarhet ss. koloratursångerska (i Budapest och Berlin) samt i ljudfilmen (bl. a. i Ungerska nätter). A. lever f. n. ss. flykting i England. Al piacere [-tce'-] (it.) ”efter behag”, med fritt föredrag. Al rigo're (it.) i sträng takt. Al segno [-sä'nnjå] (it.) till tecknet (efter Da capo 1. Dal segno). Alströmer, Patrik, 1733—1804, framstående musikamatör, kommerseråd 1770, friherre 1778, direktör för ostind. komp. 1777. A. var en av Musikaliska akademins stiftare (1771), dess president och kamrerare från 1772. Alt se Altinstrument, Altstämma etc. A Iteration, kromatisk förändring av en eller flera toner i ett ackord. Genom a. uppkommer antingen en *skenkonsonans 1. en verklig *disso-nans. I förra fallet kan a.-en tydas ss.