435 Hall—Halleluja 436 vatoriet (1833 prof.) och 1836 medlem av akademin, vars ständige sekreterare han var från 1858. Stilistiskt under inflytande av Gounod och i sina senare verk även av Meyerbeer men med en starkt framträdande personlig egenart har H. komponerat ett stort antal operor, av vilka dock endast Judinnan (La juive, 1835) har gjort lycka utanför Frankrike. Betydande är dock den komiska operan L’éclair, som framfördes knappt ett halvår efter Judinnan, samt La reine de Chypre (1841). Han medarbetade även i Cherubinis klassiska lärobok Cours de contrepoint et de fugue. Av musik-historisk betydelse är hans karakteristiker över samtida kompositörer, som finns samlade som Souvenirs et portraits (1861) och Derniers souvenirs et portraits (1863). H. var svärfar till Bizet och farbroder till L u d o -vic H. (1834—1908), som tillsammans med Meilhac skrev textböckerna till de märkligaste Offenbachoperetterna och till operor av Bizet, Delibes m. fl. — Litt.: L. Halévy, J. F. H. (1862— 63), A. Pougin, H. (1865). Hall, Paul in e, f. 1890, norsk kompositris, har studerat för Catha-rinus Elling i Oslo samt i Paris och Dresden, debuterade med en komposi-tionsafton i Oslo 1917, där hon även framträtt som kapellmästare och regissör (1930 Tolvskillingsoperan på Central-Teatret). Hon har komponerat orkesterverk (Poème élégiaque, Verlainesvit, Cirkusbilder m. m.), kammarmusik, körverk och sånger. Hallardt, Johan Fredrik, c:a 1730—1794, amatör och samlare, fick sin musikaliska utbildning av P. Brant, deltog som violinist i musikövningar hos den stockholmska aristokratin och var från början av 1770-talet postmästare i Wismar. I Musikaliska akademins bibliotek i Stockholm finns i manuskript av H. nedanstående arbeten, som har varit av en icke ringa betydelse för svensk musikhistorisk forskning därigenom att de visar en svensk amatörs uppfattning om sin tids musikaliska företeelser: Musicalisk Dictionnaire, Mu-sicaliskc Frågor och Svar, Musiklexikon A—C, Musikens beskaffenhet i åtskillige Länder o. Städer, Tonkonst- närslexikon, Om Operamusik, Miscel-lanea i musik och Biografiskt musiklexikon. — Litt.: T. Norlind, J. F. H. och svensk musiklexikografi (STM 20 årg. 1938). Hallberg, Bengt Wilhelm, 1824 —1883, organist och tonsättare, biträdde redan som elev vid konservatoriet i Stockholm, där han 1845—49 avlade sina examina, A. Mankell vid sångundervisningen i Klara läroverk och som organist i Klara kyrka, blev 1852 musiklärare vid läroverket och organist i Landskrona, företog för att studera kyrkomusik och kyrkomusikens historia resor till Skottland (1860), Tyskland, Österrike och Italien (1871 och 73), utgav 1882 en koralbok, stiftade 1872 ett musiksällskap i Landskrona, där han under flera årtionden var den ledande musikaliska kraften. Han har komponerat en symfoni och andra orkesterverk, 5 stråkkvartetter, 2 mässor, ett Requiem, kantater, orgelpreludier och sånger med piano samt 2- och 3-stäm-miga skolsånger. — Litt.: SMT (1S83, nr 10)', T. Norlind, Musiklexikon, C.-A. Moberg, Kyrkomusikens historia (1932). Halidén, Björn (Nalle) Gustaf, 1862—1935, dirigent och komponist av populärmusik, blev efter studier vid universitetet i Upsala och konservatoriet i Stockholm kapellmästare vid resande teatertrupper samt 1888—89 vid Vasateatern, 1889—95 vid Södra Teatern, 1895—1900 vid Ranfts teatrar i Stockholm, 1900—07 och 1909— 12 vid Dramatiska Teatern och senare vid olika operett- och revyteatrar i Stockholm och landsorten. Han har komponerat scenmusik och visor. Halleluja (Al 1 el u i a, ”Loven Herren”), redan i den gammaltestamentliga sången i synagogorna en med rik koloratur utsirad glädjesång, från 300-talet i kristna kyrkan solis-tisk mässång mellan episteln och evangeliet. I den medeltida kyrkosången försågs slutstavelsen i h. (a) ofta med långa *melismer (jubilatio-ner), till vilka sedermera sattes särskild text (interpolation). Ur dessa textförsedda h.-melismer uppstod *se-kvensen.