471 Hegar—Heintze 472 Jascha Heifetz. Hegar, Friedrich, 1841— 1927, schweizisk komponist, studerade violin vid konservatoriet i Leipzig, var konsertmästare i “Bilseorkestern i Berlin, kapellmästare i Gebweiler (Elsass) och blev 1863 konsertmästare och primarie i en stråkkvartett i Zürich, där han 1865—-1906 även verkade som orkester- och kördiri-gent, var samtidigt ledare för mans-sångföreningenHarmonie och var även sångledare och 1876—1914 direktör för musikskolan i Zürich (hedersdoktor 1889). Som komponist anslöt sig H. till riktningen Schumann-Brahms. Av hans verk, bland vilka må nämnas oratorierna Manasse och Ahasvers Erwachen, violinkonsert D-dur, vio-loncellkonsert c-moll, stråkkvartett fiss-moll och en rad märkliga ballader för manskör; av de sistnämnda har särskilt Totenvolk vunnit stor uppskattning (genom O. D. även i Sverige) på grund av sin dramatiska intensitet och tacksamma korsats. Heifetz, J a s c h a, f. 2/a 1901, ryskamerikansk violinist av judisk börd, blev efter förberedande violinstudier elev av L. von “Auer i Petersburg och väckte redan vid sitt första framträdande 1913 ett oerhört uppseende i Ryssland och Tyskland. H. spelade i Sverige första gången 1914 och är sedan 1917 bofast i U. S. A. (amerikansk medborgare 1925). Genom sin alla svårigheter trotsande teknik och sin sidenglänsande ton har H. ställt sig i allra främsta ledet bland samtidens violinister, ej blott som en lysande virtuos utan även som interpret av violinlitteraturens stora verk, särskilt av samtida kompositörer. Heintze, betydande musikerfamilj med flera märkliga medlemmar. Gustaf Wilhelm H., 1825— 1909, var 1848—1906 organist och kantor vid Kristinakyrkan i Jönköping, där han 1860—96 även var musiklärare vid läroverket, komponerade kantater, pianosonater, smärre verk för piano och för orgel samt sånger. Hans son Georg Wilhelm H. 1849—95, var 1865—69 elev vid konservatoriet i Stockholm, från 1870 musiklärare vid läroverket i Kalmar, 1872—76 ledare för Jönköpings musiksällskap, från 1874 musikdirektör vid Jönköpings reg: te, 1881—89 organist vid Jakobs kyrka i Stockholm och därefter universitets-kapellmästare och domkyrkokapell-mästare i Lund. Han var en av landets bästa organister och utsågs 1871 att representera Sverige vid den internationella organisttävlan i London (där priset vanns av Bruckner). Som tonsättare var han starkt influerad av César Franck och hans skola och var en skicklig kontrapunktiker. Bland hans verk för orgel må nämnas Fantasi och fuga över koralen nr 99 (tryckt 1868), 14 5-stämmiga orgelpreludier (1865), Feststycken (1883), Fantasi och fuga m. m., för piano skrev han en Stor sonat (Mus. konst-fören. 1871); därtill kommer kantater, militärmarscher m. m. Han har även utgivit en koralbok (1889). — Hans söner är Gustaf Hjalmar H. (se denne) och John Wilhelm H., 1886—1937, pianist och tonsättare, elev 1906—10 av Richard Andersson, i vars musikskola han undervisade från 1907, från 1910 vid konservatoriet i Malmö; han var sedan 1910, då han debuterade, en i Stockholm, landsorten och Köpenhamn gärna hörd pianist. Han komponerade verk för orgel (3 fugor), pianostycken, körverk och sånger. — Litt.: Biografi av Gustaf Wilhelm H. i SMT (1909 2/4), om Georg Wilhelm H. i SMT (1890 2/J.