1361 Ygberg—Zellbell 1362 Ygberg, Kari n, f. 30/6 1906, operettsångerska (sopran), debuterade efter studier för Emma Meissner och Rosa Grünberg på Oscarsteatern som Dolly i Orloff 1925 och har sedan varit engagerad vid Vasateatern, Folkets hus teater, Södra teatern och Skan sens friluftsteater i Stockholm samt vid Folkets parkers sommarturnéer. Roller: Bettina i Lyckoflickan, Daisy i Dollarprinsessan, Mabel i Cirkusprinsessan, Daisy i Hertiginnan av Chicago m. fl. Zachow (Zachau), Friedrich Wilhelm, 1663—1712, var från 1684 organist vid Marktkirche i Halle, från 1700 Händeis lärare. Hans samlade verk (kantater, orgelverk och en trio) är nytryckta i DTD 21-—22, dessutom en kantat i M. Seifferts Organum och en Fantasia för stråkorkester samt 2 trior hos Vieweg. Zandona'i, Ricardo, 1883—1944, it. kompositör, var från 1899 elev av Mascagni vid konservatoriet i Pesaro, har i veristisk stil komponerat operor, däribland I cavalieri di Ekebu (efter Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga, Milano La Scala 1925, Kavaljererna på Ekeby, Kungl. Teatern 1928), vidare ett Requiem, en ”romantisk violinkonsert”, orkesterverk m. m. Zarli'no, Gioseffo, 1517—1590, venetiansk teoretiker och kompositör (franciskanmunk), var elev av *Wil-laert, lärare till Sweelinck, blex 1565 kapellmästare vid San Marco i Venedig (efter Cyprian de Rore). Av hans kompositioner är endast ett fåtal i behåll (motetter i L’arte musicale in Italia I, utg. av Torchi 1897). Som spekulativ teoretiker har han däremot genom sitt märkliga arbete Istitutioni harmoniche (1558) varit av oerhörd betydelse för den klassiska harmonilärans utveckling. Han betraktar den stora tersen (4:5) som den konsonanta klangens kärna, av vilken durklangen bildas genom tillfogande av en liten ters (5:6) ovan och mollklangen genom tillfogande av en liten ters under stortersen: Han bildar på detta sätt utgångspunkten för den dualistiska harmoniuppfattningen, som senare har före-trätts av teoretiker som Rameau, Tartini, Goethe, Hauptmann, Riemann och Karg-Elert. — Senare utgav han Dimostrationi harmoniche (1571) och Sopplimenti musicali (1588). — Litt.: H. Riemann, Ge-schichte der Musiktheorie (s. 389 ff.), V. Bellemo, G. Z. (it. 1884). Zellbell, F e r d i n a n d, F. Z. d. ä., 1689—1765, organist, blev medlem av hovkapellet 1715 och från 1717 dessutom organist vid Storkyrkan i Stockholm, skrev Temperatura tonorum (1740) och en koralbok (1749). Zellbell, F e r d i n a n d, F. Z. d. y., 1719—1780, tonsättare, utbildades av fadern, F. Z. d. ä., Roman och i Hamburg för Telemann, tjänstgjorde från 1750 som konsertmästare men med hovkapellmästares namn i hovkapellet, blev 1762 ordinarie hovkapellmästare, var efter sin fader organist i Storkyrkan, vistades pä bekostnad