1369 Ählström—Åkerberg 1370 för Ernst Ellberg, orgel för Gustaf Hägg och Bernhard Pfannstiehl i Dresden och blev 1919 musiklärare vid Engelbrekts folkskola och 1928 organist vid Jakobs kyrka i Stockholm. Han är ordförande i Musiklärarnas riksförbund och i Stockholms sånglärarförening. Å. hör till de mera prominenta av vår tids svenska organister. Han har som organist framträtt vid konserter utom Sverige även i Åbo, Helsingfors, Köpenhamn, Lübeck och Bryssel. Som tonsättare har han framträtt med orgelverk (Postludier och introituspreludier [tills, med Albert Runbäck] m. m.), körverk i andlig stil, solosånger m. m. Han har medverkat vid utgivningen av sångsamlingarna Skolkören och De ungas hymnarium samt har av trycket utgivit S:t Jacobs kyrkoorgel 1644—-1930 (1930). Ählström, Olof, 1756—1835, tonsättare, blev 1772 en av de första eleverna vid Musikaliska akademins konservatorium, där F. Zellbell d. y. var hans lärare i komposition, var från 1777 organist vid Maria kyrka, från 1792 vid Jakobs kyrka, verkade dessutom till 1824 som ämbetsman i krigskollegium (krigsråd 1805), övertog 1789 det av Joh. ödberg 1781 grundade första svenska nottryckeriet, utgav 1789—1834 Musikaliskt Tidsfördrif, 1790—1823 Skaldestycken satta i musik (18 bd) med kompositioner av Haeffner, J. M. Kraus, Zander och Å. själv, som är representerad med 154 nr. Från sitt tryckeri utgav han även instrumentalverk av Naumann och Wikmanson samt av de stora mästarna (symfonisatser av Haydn m. fl.). Han utgav och redigerade musiken till Fredmans Epistlar och Sånger av Bellman, upptecknade svenska folkdanser, som han utgav i samlingen Traditioner af svenska folkdanser (4 häften, 1814). Han gav vidare ut en svensk koralbok (1832), där han i opposition mot Haeffner hävdade en rytmiskt friare behandling av kyrkovisorna. Som tonsättare var han lyckligast i sina sånger (däribland de ännu sjungna Goda gosse glaset töm, Sörj ej den gryende dagen förut och många andra). Han skrev även scenmusik och publicerade in- Olof Ählström. Målning av K. Lehmann, Kung}. Musikaliska Akademien. strumentalkompositioner (Tre duetter för klavér och violin, 1781, Fyra kla-vérsonater, 1786, Tre sonater op. 1, Fyra sonater op. 2 m. m.). ”Å:s betydelse för den svenska tonkonsten är ej ringa. Hans kulturella insats är härvid nästan större än hans kom-positoriska. I alla de musikaliska frågor, som då krävde sin lösning, deltog han och gjorde alltid något av bestående värde: vissångens reformering i enklare, renare anda, musikundervisningen, musikens popularise-ring genom folkliga musiktidskrifter, kyrkomusikens förbättring och folkmusiken” (T. Norlind). — Litt.: A. A. Afzelius, Tonsiaren O. Å:s minne (1867), P. Wieselgren i Svenskt biografiskt lexikon, T. Norlind i Allmänt musiklexikon. Åkerberg, Carl Erik Emanuel, 1860—4938, tonsättare, var efter studentexamen i Upsala 1880 elev vid konservatoriet i Stockholm 1882—86 och för César Franck i Paris 1887—88, var 1888—90 repetitör vid Musikföreningen i Stockholm, 1889—92 kantor i Tyska kyrkan, organist i mosaiska församlingen 1890—1928, musiklärare vid Norra latinläroverket 1894-—• 1923 samt lärare vid Richard Anderssons pianoskola 1896—1905. Han verkade även som dirigent för Allmänna sångföreningen i Stockholm 1888—91, Nya sångsällskapet 1891—93, Par