ligheter och tillräckligt skydd på samma gång den giver biodlaren möjlighet att på bekvämaste sätt sköta sina bin? Och vilka fordringar hava bina själva på en bostad? De fordra ett tillräckligt stort till bimassan proportionerligt rutit, i vilket de kunna uppbygga motsvarande kakbygge för sina behov undet de olika årstiderna, i vilket de kunna utveckla sig till' sin höjdpunkt, utan att deras egenartade ordning störes, i vilket de under vintern kunna sammandraga sig i klotform och i vilket de inom. räckhåll kunna placera för- råden över och omkring sig. 33 Ramstorlek. Innan vi kunna bestämma kupans storlek, måste vi hava bestämt oss för ett rammått. De i Sverige mäst förekommande ramarne äro följande med utv. mått i mm.:*) Svearamen ... Höjd. Bredd. 300 x 300 Kakyta, kv 800 910 700 701 Wieslanderramen . . 278 x 366 Lågnormalranien . Högnormalramen . . 222 x 366 . 370x223 Kakytan är naturligen mindre än ramens kvadratyta och varierar i förhållande til! olika tjocklek å ramvirke, som användes. Svearamen, så kallad av den framstående biskötaren Ene- lund, och den bör heta så, då vi därmed även hugfästa hr Enelunds minne, är en idealram. Den är en medelväg mel- lan höga och breda ramar, ty den är kvadratisk. Å denna ram medgivas bina att utveckla sig åt sidorna på våren, den är ej så hög att den verkar hindrande för binas arbete i skattlådorna, och den giver bina tillfälle att lagra sitt vin- terförråd både över sig och vid sidorna. Under den tid ramen använts i Sverige har den vunnit allmänt erkännande både som honungs- och övervintrings- *) Måtten å högnoimal äro enligt “Kalender der Leipziger Bienen- zeitung" och å lågnormal enligt Erslev.