14 ram. Den hade visserligen använts på några enstaka plat- ser i Skåne, innan Enelund framträdde med den, men all- mänt känd och använd blev den icke förr än jag genom kupor och litteraturen gjorde reklam för densamma. Den mötte då ett livligt motstånd från den tidens förnämsta bi- skötare och Centralmötet i Norrköping 1906 förlät mig för min ovisliga agitation mot andra ramtyper på grund av min ungdom och oerfarenhet. — Nu har ramen redan gjort sitt segertåg genom landet. Ramen användes för övrigt i Tyskland; Frankrike och Amerika fast under andra namn. Wieslanderramen är ej så hög som svearamen, varför ej så mycket vinterfoder kan lagras över bina utan detta måste lagras på sidorna, varigenom bina måste sprida sig för att nå det. Härigenom anses icke ramen för så god övervint- ringsram som svearamen. Ställda i vinkel mot flustret för friskluftsbygge (=kallt bygge) lagra bina vinterförrådet bak i kupan och följa detsamma allt eftersom det minskar. På grund härav vinner ramen mycket som övervintringsram och många biskötare hålla mycket styvt på den. Ramen har den fördelen att bina gå lättare upp i skattlådorna från denna än svearamen och vårutvecklingen blir god. Lågnormalramen eller Erslevramen har utom olägenheten med ynglets förträngning även den, att bina få alldeles för litet honung över sig. När det tunna överskiftet är upp- ätet, måste bina draga sig åt ena sidan, där förråd finnes, och, när detta är uppätet, antingen sprida sig för att nå fodret i andra ändan av ramen, varigenom värmeförlust uppstår, som har en ökad foderkonsumtion till följd med åtföljande utsot, eller också få de svälta ihjäl, trots att fo- der finnes i kupan. Att de låga ramarne, som oemotsäg- ligt äro bättre än höga vid en intensivare beskattning och mycket användas i Amerika, och å de varmare trakterna lämna ganska goda övervintringsresultat, har sin grund däri att de ställas för kallt bygge, kakorna gå längs efter kupan. Bina upplagra då sitt förråd längst bak i kupan från ramens överkant till underkant, och allt eftersom de förbruka foder, följa de detsamma bakåt. En annan olägenhet med de låga ramarne är, att, om vid yngelspridningen på våren kyligt väder inträffar, bina draga sig från det längst ut belägna ynglet, som då lätt kan förkylas och dö.