15 Lågnormalramen har sina företräden i att bina gå lättare upp i skattlådorna från densamma, ramen är lätt att sköta och medgiver yngelspridning åt sidorna på våren, men, om den också med fördel kan användas å trakter med blidare vintrar, är den dock olämplig i de nordligare,kallare trakterna. Den högre ramtypen har ett; märkligt försvar i konstruk- tören av lågnormalramen, kantor Erslev, som säger: “Än- skönt jag personligen är en anhängare av den låga nor- malramen, bör jag dock icke förtiga, varom jag överbevi- sats, att när jag satte ett magasin (skattlåda) över den låga normalramen, så övervintrade bina bättre än utan detsam- ma". Ett uttalande som detta av en sådan auktoritet som kantor H. Erslev är väl värt att lägga märke till. Högnormalramen, som allt mera kommit ur bruk, har dock sina fördelar i det att bina kunna koncentrera sitt vin- terförråd över sig och sålunda hava det lätt åtkomligt un- der vintern, vadan ramen visat sig som god övervint- ringsram. Men den har sina svaga sidor, att den genom sin höjd är svårhanterlig och ej så lätt möjliggör hastiga undersökningar utan att lyfta ramen. Yngelutvecklingen på våren går även saktare, då bina ej så lätt kunna sprida ynglet åt sidorna mot de kyliga väggarne, och samhället kan ej utveckla sig i klotform. På grund härav anse vi att svearamen är en idealram och den lämpligaste att rymma såväl vngelkiotet samt till- räckligt hög att lagra vinterförråd över samhället. Detta sista motsäges dock av Gerstung, som påstår att dessa 4 å 5 cm. höga förråd är för litet. Han hålier därför sin ram 40 cm. hög och 25 cm. bred (invändigt mått) för att få större förråd över biklungan. Genom smala eller låga ra- mar blir en yngelförträngning följden, vilket även Gerstung konstaterar. Detta kan var och en själv observera, som har lägre och smalare ramar än 26 cm. (hög- eller lågnormal). Denna yngelförträngning består däruti, att när drottningen utvidgar sina cirklar och träffar på motstånd, fortsätter hon där det är mera plats. Vi kunna alltså å dessa kakor finna en oregelbundenhet i ynglets åldersklasser. I de höga ra- marna får man för mycket honung i yngelrummet under honungsdraget, bina gå dessutom trögare upp i skattlå- dorna, ju mera täckt honung de ha att passera över. Och den faran att få för litet foder över biklungan för vintern i en svearam är alls ingen fara, ty yngelsätt-