18 samhällen invintras naturligen på ett mindre antal ramar. Vi skola icke vidare ingå på invintringsfrågan, då vi åter- komma till denna, utan endast giva läsaren ett tänkespråk: Vid invintringen skola vi icke allenast tänka pä de ramar, som bina till trängsel fylla, utan även på det antal, som bina fylla i mars och april. När vi för invintringen ej behöva mer än 8 ramar och vi veta att yngelrummet bör inskränkas under dragtiden och vi för utvidgning hava andra möjligheter, varför bygga vi då kupor med större yngelrum än som erfordras? Är icke detta ett missbrukande av vår ekonomi? Jo, för visso! Men varför göra vi det? Det är gamla ideér och auktoriteter på biskötselns område, som sagt oss så skall en kupa vara. Kuporna bliva ju därigenom dyrare, och det är just kost- naderna, som i flesta fall avhålla de mindre situerade från att lägga sig till med ramkupor. Uppstaplingskupa med 8 svearamar. Under arbetet med bina kommer man under årens lopp underfund med vissa olägenheter i förut gjorda kupkon- struktioner. Författaren fann sig för flera år sedan därför föranlåten att göra små förändringar på den då nyss kon- struerade s. k. 1905-års-kupan, för vilka förbättringar de amplaste lovord erhöllos. Men trots dessa förbättringar vidlåddes kupan av vissa olägenheter. Vårrengöringar ha måst uppskjutas på grund av kyligt väder och mal, fukt och orenlighet fick förökas. Jag visste att amerikanska kupor voro mycket enklare och yngelrummet löst från botten, vari- genom vårrengöring kunde verkställas på ett par minuter hur tidigt som helst eller omedelbart etter rensningsflykten, ej genom att krafsa ut döda bina etc. genom flyghålet utan genom att flytta över yngelrummet till en ny eller rengiord botten. Trä är beroende av temperaturväxlingar. Hur väl en kupa göres, så krymper trä i torkan och sväller vid fuktig väderlek. Skall man nu göra en kupa av torrt trä och hål- ler exakta mått, så kan man ej röra detaljerna under vinter