19 och våren utan att störa bina. Äro för stora glapprum till- tagna, så skaffar man sig en massa malbon under somma- ren, då träet torkar. Är kupan därtill byggd så att långs- och tvärgående trä binda varandra, uppstå ännu mer sprin- gor, och ju flera lösa delar desto besvärligare är kupan för ■såväl biskötaren som bina. Bottenombyte omedelbart efter rensningsflykten störde i mänga fall bina för mycket, där bottnarna sutto fast. Jag sökte då efter en bättre vårrengöringsmetod trots ovan- nämnda vitsord och fann den. Men amerikanarnes låga ramar togo hela tanken i anspråk och reformeringen blev ej av. En Forsellskupa stod tom flera år, men som den innehöll lågnormalramar fick den stå. Vid brist på tornkupor ett år togs den dock i an- språk; bina övervintrade bra och vårrengöringen varen glädje. Sedan jag tagit en funderare på Gerstungs organiska uppfattning av bisamhället och sett de amerikanska och For- sellskupornas*) fördelar, mog- nade mitt beslut att konstruera enuppstaplingskupamed svea- ramar, som jag sedermera ytterligare förbättrat. Kupan är byggd med bi- samhällets naturliga utveckling som grund och erhöll namnet 1910 års kupa. Men då bisköt- sel kan bedrivas och ibland måste bedrivas på olika sätt, även om man utgår från sam- ma grundide', har jag för att tillmötesgå fleras önskningar konstruerat kupor efter samma princip med lOsvearamaräven- så för 8 och 10 wieslanderra- mar samt 10 lågnormalramar och beslutit kalla alla med ett gemensamt namn: uppstaplingskupor. 1910 års kupan har således fått benämningen: uppstaplingskupa med8 svearamar. Bild 4. Uppstaplingskupa i genomskärning. *) Forsellkuporna äro uppstaplingskupor med 10 hela lågnormal- ramar i yngelrummet och 10 halva i skattlådorna.