Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biografen
.7
Dessa sätta sin prägel även på det yttre. Betrakta t. ex. två arbetare, som spela schack
och två, som sitta och slå med en smutsig kortlek. Skarpsinne och klarhet lysa ur de
förras anleten, slapphet eller råhet ur de senares. Se t. ex. på den studerade mannen, som
njuter en festglädje utan alkoholens stimulus och den, som vinner sin feststämning under
övermått av denna stimulus. Man behöver ej vara själaforskare, endast ha ett par seende
ögon, för att veta mer om dessa själar, än de själva tro sig uppenbara. De flesta
människor — från och med socialisten till ’och med det nuvarande samhällets pelare — ägna
sällan en tanke åt själens livsvillkor. De tillåta sig husliga levnadsvanor, sällskapliga seder,
offentliga nöjen, vilka ej lämna någon behållning i fråga om ökad andlig spänstighet
eller rikare känsloliv eller gladare lynne eller stärkt viljekraft eller friskare kropp. De
fråga sig ej om deras livsförelse ger dem en allt högre livssyn och en allt djupare
skönhetsglädje. De begära ej av sina nöjen annat än förströelsen. Har man fått skratta och skoja
— eller supa och slöa —, då har man »roat» sig, då har man »fördrivit tiden» och känner
ingen ansvarskänsla gent emot sig själv. Man skulle vara mycket förargad på sig själv,
om man råkade tappa sina pengar i sjön. Man inser ej att man på sådana nöjen —• som
i intet avseende gjort tanke eller känsla ädlare, som ej stärkt vare sig muskler eller vilja,
som ej givit själs- eller kroppskultur i någon form — ej tappat, nej, frivilligt kastat sina
pengar i sjön.
Biografen och ögat.
Ofta har det i de mångahanda diskussionerna om biografen och vad därtill hörer
åberopats som ett axiom, att biografbilderna i hög grad anstränga ögonen. Minnen från
kine-matografens första dagar, med dess »skakande» bilder, ha nog bildat yttersta underlaget,
men det har ju från många håll också varit kärt att anamma och tillöka allt, som kunnat
anföras emot biografen.
Det var därför ett erkännansvärt initiativ, som de svenska biografcensorerna på ett
ganska tidigt stadium av sin verksamhet togo, då de vände sig till k. m:t med
framställning om tillfälle att göra en objektiv vetenskaplig undersökning rörande »synsinnets
förhållande vid åskådande av biografbilder». För ändamålet behövdes en egenartad apparat,
s. k. adaptometer, vartill k. m:t genast beviljade medel, och i sin egen mitt hade
censorskollegiet i medicine doktorn Jacob Billström den kompetente experimentatorn. Så snart
adaptometern hunnit anskaffas, påbörjades undersökningarna, som fortgingo under bela den
förra mörka säsongen, och resultatet framlades i somras i en rapport till k. m:t.
Den använda metoden, som avsett att pröva den »normala dunkeladaptionen» vid
centralt seende, resp. efter åskådandet av biografbilder, lämpar sig, liksom den därvid
begagnade apparaten, icke för kortfattad populär beskrivning. Det må här endast antydas,
att genom apparaten, som begagnats å försökspersoner av skilda åldrar och av båda könen,
men samtliga med normal synskärpa och normalt färgsinne, utrönts försökspersonernas så
att säga ljuskänslighet, dels efter viss tids overksamhet i mörkrum, dels efter viss tids
åskådande av olika kategorier biografbilder. Genom relation till kända faktorer, den vid
adaptometern använda ljuskällans styrka, olika bländare etc., har utvunnits sifferresultat, som
sedan förvandlats i grafiska kurvor. Resultatet av det bela är, att den normala
dunkeladaptionen vid centralt seende visat sig konstant, efter biografseende växlande utan påvisbar
regelbundenhet.
Jämte framläggandet av detta resultat, som i all sin negativitet har ett stort positivt
värde, har chr Billström i sin rapport gjort några uttalanden om den subjektiva känslan av
trötthet hos försökspersonerna, resp. hos censorerna själva. Hos de senare tillkommer, på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
