Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biografen
.9
»Min herre!»
»Pardon, chemisette, mademoiselle», kom
det ödmjukt men bestämt. »Ni menar om
jag toge saken praktiskt, er på knät, kyssen
resolut och det hela som en naturlig sak.»
Det gick en susning genom
mullbärs-buskarne i den stora parken och man hörde
en suck från Linnés staty. Från
Djurgårds-färjan förde en vissling tankarne på det lilla
utvärdshuset med dess små rum och stora
champagneräkningar. En förbibilande bil
bölade buttert. Man hörde smällen av en
vichy vattenflaska från det närliggande
boulevardkaféet eller kanske det var porter. Solen
gick bakom ett cirrusmoln.
»Sa’ ni kyss?» kom det kräset från Bostonies
mun, vilkens mjuka vinklar tydde på en viss
svaghet för de Reszke både med och utan.
»Ow jag sa’!»
»Nå, fria nu då, så får jag se och höra
hur ni ska’ bära er åt. Ni har naturligtvis
frågat i Idun först, kan jag tro!»
En sekund höll hans kallblodighet på att
störas av det gäckande i hennes
stentors-pianissimo, så olikt den sopranbaryton, med
vilken hon kunde smeka bara hon ville.
Han såg inte hur hon med oskyldigaste min,
om icke i världen så i Stockholm, tog ett
häftstift och lade det med huvudet nedåt
för sina fötter.
»Nå, ni kan ju börja med det första sättet.»
Klockan i Jakob slog tre kvart. En hund
skällde. Friarens andedräkt förkortades ju
mer kvalen förlängdes.
Ett, tu, tre lyste hans något myopiska
blick upp av ett Luxsken. Med en gest
à la Fredriksson i Operans senaste
nyårsrevy, jodlade han heroiskt:
»Älskade, du har länge måst veta, du kan
inte vara okunnig om, ha inte mina ögon
och öron talat, ha inta mina ord sagt dig — -—
aj för fadv — va tus — — kors i —»
Han hade under den spelade exstasen
sjunkit ner på knä just på det åsyftade
häftstiftet, som i det patopsykologiska
ögonblicket trängde genom hans olikviderade
pantalong in i det så svaga köttet strax
före de fula ord, som avslutade repliken.
Samtidigt for han upp flinkare än han
någonsin stigit upp ined sitt utlovade, men
aldrig erhållna Orlandoplan.
»Iia, trolösa!?!»
»Ila-ha-ha, gudlöse! Mej kuggar ni inte!»
Han såg ut som ett levande semikolon.
Iion fortsatte:
»Jag har nu genomskådat er karaktär,
ni är snarstucken för ett litet osjäligt
häft-stifts skull och svär i en dams närvaro, fy,
.fy, fy! Fly!»
»Jag svär, fröken Bostonie, jag svär dig,
Bostonie, Bostonie, jag älskar dig, kyss mig,
sätt dig på mitt knä, men inte på det sårade,
aj för fa — förlåt, oh, Bostonie, du berusar
mig, kom i min famn och bliv min
ensamhustru, Dagens Nyheter lånar oss mat och
hemkonsulent, jag bryr mig inte om dina
pengar — — —»
Han tvärstannade, ty Bostonie hade med
hastigheten av Amors pil — se opp för den! —
slungat sina 60 kilo i hans famn och
överöste honom med spenvarma kyssar.
»Hvaf — för — sa — du — inte — de —
mesamma?» kom det staccatino och kvävt
av lycka.
Från Humlegården kom en doft av
gammal patina, från Haga hördes ett eko av
en ekorrdrill, i Sturegatans spårvägsspår
kvittrade och mumsade två nygifta sparvar:
klä vitt, klävitt, krax, krax, turililu,
turi-lilu .. .
Slut,
Gorcjon Zola.
Ett lovande barn.
De precis på dagen jämnåriga systrarna Lisa
och Lilly lia fått 20 öre för att gå på biografen.
Då de ’emellertid också vill ha något gott att
snaska på under tiden hemställer den 2 timmar
äldre Lisa till biljettförsäljaren:
»Säj, farbror direktörn, vi få väl gå på en
biljett, för vi ä tvillingar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
