Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
BIOGRAFEN 8
inte förstått sig på lilla Lissi och hennes
känsliga lynne. De visste inte själva, hur
överraskande, ja, sårande, den obesvärade
tonen i deras trevna hem kunde verka på
en sådan liten vek ocli förfinad varelse.
Först på sistone hade Max, disponenten,
märkt hur förändrad, hur förstämd och
otillgänglig hans fästmö börjat visa sig. Han
hade sökt böta henne med skämt —
vänligt och beskt skämt, och sedan med
förmaningar. Intetdera hade haft framgång. —
Till slut hade verklig spänning uppstått, och
nu, denna trista höstdag, hade det brutit löst.
Lissi hade, i hans tycke, varit snäsig mot
sin blivande svärmor, ocli så hade Max snäst
till Lissi. — Nå — det hela var en bagatell.
Men Lissi hade tagit illa vid sig. Rätt som
det var — vid tédags — var hon
försvunnen med regnrock och litet gepäck. Och
man förstod — hon tänkte fly för att ej
mer återvända. Men Max älskade Lissi och
kände henne tillräckligt för att veta, att hon
själv skulle komma att ångra den resan
allra värst.
*
Lissi hade ämnat gömma sig i någon mörk
vrå på stationen. Men i stället gick hon
ängsligt av och an. Ute på perrongen tordes
hon inte vara. Det regnade ju också så
gräsligt. Fulla, illaluktande bonddrängar började
samlas i väntsalen jämte annat godt folk,
som ägnade fröken Brith den mest
oförbehållsamma uppmärksamhet. Hon våndades,
hon såg på klockan. — Nå, gudskelov, där
kom stinsen. Han log så vänligt och sade :
— Bästa fröken, tåget — ert tåg — är
betydligt försenat. Här är lite’ otrefligt för
er. Vill ni inte stiga in på expeditionen.
Där kan ni sitta lugn, till dess jag säger till.
Lissi blev i all sin oro helt rörd av denna
godhet och tackade — och lydde. Hon
hörde tågsignaler, visseltjut och tramp
därute. Men hon satt lugn — så lugn, lion
under dåvarande omständigheter kunde vara.
Så öppnades om en stund dörren — Lissi
vände sig om och fick se — — Max.
Han stod där i sin våta oljerock och
bilhuva och kraghandskar — och räckte henne
famnen. Lissi begrep inte hur det gått till,
hann inte tänka på möjligheten av att ha
blivit lurad i en fälla. Hon glömde både
sin förargelse och sin hemlängtan och sprang
upp och kastade sig i sin fästmans armar.
En sann historia. Köpman Jonsson, skräddare
Jönsson, garvare Jansson och bökare Jobbson voro
en dag i somras och »våldgästade» en småstad. På
hotellet kom man snart i stämning ocli denna
kulminerade, när den tjocke Jobbson vid en något
för kraftig manöver råkade bryta benet på sin
stol och med ett väldigt brak satte sin kraftiga
baksida i golvet. När han väl kommit på rätt köl
igen, får den »kvicke» Jonsson vid åsynen av den
söndriga stolen den förryckta idén att telefonera
till stadens torre och buttre läkare, att lian fortast
möjligt skulle komma upp till hotellet, för det
var en, som hade brutit benet där.
Snart stod doktorn där med sina grejor, och det
gemytliga sällskapet höll på att explodera av skratt,
när Jonsson’ presenterade »patienten» för den
allvarlige eskulapen.
Men stor blev deras förvåning, när doktorn helt
lugnt öppnade sin väska, tog upp förbandsartiklarna
och därpå omsorgsfullt förband stolsbenet. När
han var färdig, vände han sig till skämtarne med
orden:
»Seså, mina herrar, iju är det gjort och ni har
bara att betala honoraret, det blir femti kronor!»
Det var fyra tämligen slokörade herrar, som snart
därefter lomade iväg från hotellet.
Några filmklipp.
RITA SACCHETTO.
Nordisk Films andra lustspel för
säsongen med Iiita Succlietto, den graciösa och
alldeles tillräckligt sköna dansösen, i
huvudrollen bär på svenska titeln Vita frun eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:24:10 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biografen/1913/0200.html
