Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biografen
3
ningen eller tidskriften given. Publiken
liar hört talesätten förr, känner igen dem
som en gammal militärhäst känner igen
reveljen, spetsar öronen, nickar god mening,
tror att den har tänkt själv och lyser upp
i plötsligt leende över detta oförmodade och
smickrande faktum, varefter den övergår
till dagordningen: befordringar, hattmoder
och äktenskapsskandaler.
Men ett grundläggande arbete är gjort,
ett litterärt eller konstnärligt sensationsrykte
är skapat — exempla suntodiosa! Kanske
andra sorters sensationsrykten också, det
har jag ej lagt märke till, men förmodar.
Ty människorna äro sig lika och fungera
på samma sätt, och så länge det finns en
kuriös och helst något begåvad Z. och en
högröstad oeh av insikter oförvillad X., så
länge finnas också, vid alla gudar, både hr A.,
hr B., hr 0. och, fruktar jag, hela alfabetet!
Fredrik Vetterlund.
Hamlet.
Kan man tänka sig ett namn till synes mer
främmande för filmen än den klassiske
danaprinsens, han med den inåtvända blicken och. de
många stora och djupa orden på läpparna! Och
fast den, som skriver detta, sannerligen ej tillhör
dem, som sakna tron på kinematografiens
möjligheter, må han erkänna att han mer skeptisk, än
annars fallet plär vara, gick till den festliga
premiär för inbjudna, som av direktör Henning
Liljegren föranstaltats på Odéon med beledsagande
■ min fru, uafl tycfcer ni om p|äsen?»
präktig musik och strängaspel. Och resultatet?
»Vara eller icke vara, det är frågan.» Här Hamlets
som film betraktad. Jag tror vi kunna säga »vara»
och det utan förutfattad partiskhet för varje stort
slag, som kinematografen söker vinna. Helst med
högre syfte än »slagnumrets», varav det, om vi
få tro självdeklarationerna, åtminstone går tretton
på dussinet. Nej, bättre än så blev det.
Rätt skall vara rätt; låt oss först säga ifrån
vad betraktaren, som ej förut sett Hamlet på
teatern eller läst den i bok, inför filmen gick
miste om! Naturligtvis, trots de många, väl valda
textbit.arna och sir J. Forbes-Robertsons i gest
och min uttrycksfulla spel en god portion av den
inre handling, sådan den sker i människohjärtan
och karaktärer, som i detta litteraturens
mästerverk de höga poesifyllda orden här en gång för
alla givit allmängiltig och oöverträtflig form. Dit
som uttryck för tanken och grubblet i en
drömmarhjärna intet annat mänskligt uttrycksmedel
kan nå. Ty det är ej för intet, som talet skiljer
»Det stör ett pilträä öuer bäcken lutat.»
oss från djuren. Man kunde också i de spelandes
anleten avläsa hur smärtsamt i detta fall bristen
på talets gåva kändes. alla viktigare scener
kunde replikerna, så gott som ordagrant
bokstaveras från skådespelarnes läppar, tyvärr icke
till nytta för andra än möjligtvis anglosaxiska
dövstumma, (som här lika lätt kunnat »höra» dem,
som från en lärares läppar. Vad som den, som
först i film får se »Hamlet», däremot förnimmer
är den yttre handlingen, själva sagan, och detta
i en utförlighet och sceneriernas växlingsrikedom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
