Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
biografen
Filmen och unöeruisningen.
Detta ämne, som senare nog också här i
Sverige skall tillhöra de aktuella, skriver i
den välredigerade tyska facktidskriften »Bild
und Film», en ansedd skolman, professor
Sellmann, en artikel, som vi härnedan delge
våra läsare.
Kinematografen klappar allt enträgnare
på skolans port. Skall man bevilja den
inträde? Låt oss först höra vad motståndarna
säga!
Vistelsen i biograferna har icke befunnits
vara nyttig för hälsan. Man tycker mest
om, att ungdomen tumlar omkring i skog
och mark. Filmernas ofta förekommande
fladder är skadligt för ögonen. Den
surrande filmens rastlösa fart ökar nervositén,
o. s. v. Men även från pedagogisk synpunkt
hör man invändningar. Kan vid denna
filmens rolöshet bli tal om något fördjupande.
Kunna de förbiilande tankarna och
känslorna klinga ut och bygga bo i barnens
själar? Äro icke bilderna ofta tekniskt
ofullkomliga? Ställa de icke ofta för stora
fordringar på barnasjälen? Hur ofta måste
icke skolbarnet kasta om sin tankegång för
att inför den växlande filmen få en riktig
iakttagelse. Hur ofta växla icke
proportionerna och tidsförloppet? Då barnet icke
känner till denna växling, så kommer en
helt och hållet falsk och felaktig
uppfattning om saken i dess medvetande. ’
Framför allt, barnet ser emellertid icke detsamma
på filmerna, som den vuxne gör. Båda se
ju icke endast med sina yttre ögon utan
även med hela sin andliga uppfattning. Vad
som är klart och intressant för oss stora, är
ofta obegripligt och tråkigt för barnen.
Dessutom framkallar också biografen tröghet och
njutningslystnad hos barnen. Att sitta på
kinoteatrarna är för bekvämt och för roligt.
Ett nytt släkte av »Kinobarn» växer upp,
blekt, ytligt, trögt, njutningslystet och
odugligt till arbete. — Allt detta äro
invändningar från sådana, som vilja störta
biograferna, och däribland finnas alltigenom
allvarliga och ädla män. Därför kan man
icke avfärda deras invändningar endast med
en avböjande åtbörd. Och likväl, det stå
vi fast vid, att barnen med glädje gå på
de kinomatografiska lektionerna, och att de
ha stor nytta av att se en lärorik film.
Dessutom visar det sig vid repetitionerna genom
det livligaste deltagande å deras sida att
t. o. m. de eljest tröga och obegåvade följt
med och även förstått, vad de sett.
Kinematografen är icke blott ett av de
många åskådningsmedlen, den är ock ott av
de bästa, som vi hittills överhuvud ha. Tycker
man inte om den, så skall man också utvisa
de övriga åskådningsmedlen ur skolorna,
såsom bilder, modeller, illustrationer och
fotografier. Men vem skulle vilja göra det
på allvar? Kinematografen betyder:
»Rörelseskrivare». Den visar på det allra
noggrannaste alla rörelser i naturen och
människolivet och är därigenom den suggesiväste
illustratören till det uttalade ordet. Hur
skall man t. ex. med blotta ord eller döda
bilder för barnens själar åskådligt och med
livfullhet kunna framtrolla tropikernas och
de andra zonernas djurvärld? Man tagé
filmen till hjälp, och en underbar sagovärld
öppnar sig för barnens förvånade ögon,
öknens konung i majestätiskt språng, den
blixtsnabbt framilande antilopen,
zebraskarornas galopperande Hock o. s. v., och så kunde
man på många områden inom
undervisningen uppvisa kinematografens hjälpande
makt. Hur mycken tid spara vi icke genom
detta det modernaste åskådningsmedlet? Hur
mycket mer kraft och energi kunna vi icke
nu koncentrera på huvudsakerna, elementen!
Hos de moderna kulturfolken utvidgas
alltjämt undervisningsstoffet. Det ligger ju i
sakens natur. Vi måste alltså villigt
tillgripa det hjälpmedlet, som påskyndar
kunskapsförvärvet.
Och äro ovanstående invändningar
verkligen stickhaltiga och avgörande?
Hygieniska invändningar låter sig över huvud
taget göras mot skolmetoden. Och dock
skicka vi barnen i skola. Man sörje endast
för att biograferna äro luftiga och höga och
att filmens förevisning är lugn och jcke
generar ögonen. Varför skulle vidare
iakttagandet av rörelser förytliga? Gör
iakttagelsen av de hastigare rörelserna därute i
naturen oss ytliga? Den kan lika bra leda
oss till grundlighet, om blott synen är skarp
och iakttagelsen noggrann. Är det då verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
