Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biografen
18
ligen overksamhet, då barnen med giriga
ögon och rodnande kinder betrakta filmen?
Är det icke tvärtom koncentrerad verksamhet?
Sannerligen. Kinematografens faror skall
man behålla i ögonsikte. Men de äro icke
av väsentlig art. De äro blott förbigående,
tillfälliga och kunna mycket väl avlägsnas.
Alltså borde man icke genast ställa sig på
en principiellt avböjande ståndpunkt.
Kinematografens intåg i skolorna skola vi snart
varken vilja eller kunna förhindra.
Framför allt. Kiuematografen äger en
populari-seringskraft såsom ingen annan tidigare
uppfinning. Det som en lärd i sin
ensamhet med blotta ögat eller under mikroskopet
betraktar och sedan fixerat i film, allt detta
kan på en gång visas för millioner
människor och även för millioner skolbarn. Man
kommer att lekande kunna införa ämnen i
skolorna, som för våra förfäder ännu
tillförde en stängd värld. Men vilka grenar
inom undervisningen komma nu i fråga för
filmen? Först och främst naturvetenskapens
alla grenar, främmande folks liv, andra
världsdelars vegetation, djurens liv, den
mikroskopiska världen, örternas växande och
väsen, handel och trafik, näringar och
industri, allt detta och mycket annat visar
filmen med en sådan tydlighet, som icke
kan överträffas.
Låtom oss blott bland de talrika
ämnena hålla oss till religionsundervisningen.
Hur livligt förflyttar oss icke filmen till
Palestina, Egypten ejler Babylonien, och hur
åskådligt visar den icke för våra ögon det
stora området för den yttre och inre
missionen ocli de andra stora kulturvärdena,
som kyrkorna ännu bjuda vår tids
människor. Kort och gott. Det finns väl intet enda
ämne, som icke filmen vid undervisningen
livligt kan åskådliggöra. Och detta i lika
hög grad vid folkskolan som vid den högre
skolan, vid fortsättningsskolan såväl som vid
universitetet. I alla händelser, när filmen
vill ha borgarrätt i skolan, så måste den
också underkasta sig pedagogikens fordringar
och krav. Filmen måste vara klar och
tydlig, den måste vara riktigt komponerad,
saklig och med tidsfärg, den måste vara
fullständig, så att den bildar ett helt, vidare
måste den fortgå från det lättare till det
svårare, från det enkla till det
sammansatta, I detta avseende äro filmerna tyvärr
för det mesta icke fria från anmärkning,
emedan filmfabrikanterna icke tillräckligt
samvetsgrant förbereda de enstaka
iilmupp-taguingarna och icke vid fabrikationen taga
vetenskapliga och praktiska råd av dugliga
pedagoger.
Men vi se icke i filmen något
universalmedel. Den kommer alltid att bli ett
åskådningsmedel vid sidan av alla andra.
Fotografier och kartor, modeller och
åskådningsbilder böra icke utträngas. Framför allt
skall också alltid här som i fråga om andra
åskådningsmedel komma fram betraktandet
av verkligheten och leda tillbaka till eget
betraktande av denna verklighet. Förr trängde
och t. o. m. nu tränger sig i många skolor
boken emellan lärjungen och verkligheten. Vi
ogilla detta. På samma sätt skulle vi klandra,
om filmen skulle träda emellan verkligheten
och lärjungen. Filmen bör aldrig terrorisera
oss, utan alltid vara till tjänst vid
uppfattningen av verkligheten.
Nu den sista frågan. Var bör filmen
visas? Den egna skolkinon är naturligtvis
det allra bästa. Här står .den alltid till hands
vid undervisningen. Men detta blir i alla
händelser tills vidare ett oupphinneligt ideal.
Snarare komma alla skolor att upprätta
en gemensam biograf. Det har nu redan
flera tyska städer börjat tänka på. Där
kunde man också med fördel bedriva
folkbildningsarbetet i bästa mening. T. o. m.
privatbiografer kunna tagas i användning,
och därigenom kan det många gånger utövas
ett förädlande inflytande även på deras drift.
Kinematografen har i ett väldigt segertåg
stormat genom världen. Den kommer också
rätt snart att erövra skolorna. Redan nu
sysselsätta sig myndigheterna och lärarna i
alla kulturstater med denna fråga.
Visserligen har tekniken fortfarande
betydliga framsteg att göra, för att få filmen
för undervisningen alldeles otadlig. Den
första fordringen är minskandet eller den
fullständiga omöjligheten av en explosion,
»eldsäkra filmer».
Vidare tröttar de vanliga filmernas grå,
vita och svarta alltför mycket barnens ögon.
De äro glada åt färger och önska se sådana,
som livligt återge naturens glada färgspel.
Vidare är det nödvändigt att vid
framförandet av bilderna ha mera dager och
belysning, i synnerhet då det under förevisningen
skall frågas och svaras. Vidare måste man
efter möjlighet minska filmens hastighet. I
varje moment måste den löpande filmen
kunna förvandlas till en stillastående
ljusbild. Men i alla dessa avseenden har
kino-tekniken redan gjort förvånansvärda
framsteg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
