Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Darwin och de Vries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte annars. En blek färgton hos gröna växter kan
förorsakas av bristfällig belysning, då den ej nedärves,
eller ock vara uttryck för en inre förändring, som går
i arv. En viss sockerhalt hos sockerbetor kan vara
ärftlig, men också tvärtom; man har urskilt olika raser med
olika genomsnittsvärde, men extrema variationer ha
visat sig bero på tillfällig övernäring. Sålunda omtalas
i litteraturen betor med nära 23 % socker, som man
funnit vid skörd av rötter med ett medelvärde av endast
12 %; man fäste stora förhoppningar vid dessa
rariteter, men utan resultat, ty fröet efter dem gav
uteslutande medelmåttiga rötter — ett eklatant bevis på
flyktigheten hos en plusvariation, uppkommen genom
superlativa näringsförhållanden.
Denna kulturens betydelse har de Vries kraftigt
pointerat och därigenom tagit ett stort steg förbi Darwin,
som nog var alltför benägen att anse relativt distinkta
förändringar för ärftliga. Detta står utan tvivel i
samband med hans tro på förvärvade eller — som han sade
— bestämda egenskapers ärftlighet, i vilket avseende
han kvarstod på sin föregångare Lamarcks ståndpunkt,
fastän han hade svårt att försvara sin ställning. Det
var för att stödja sin uppfattning härvidlag, som han
uttänkte sin pangenesisteori, vilken dock knappast
tillfredsställde honom själv. Denna teori innebär, att små
ärftlighetskroppar, pangenerna, från kroppens olika
organgenom blodkärlen transporteras till könscellerna och
där liksom inlagra sig till permanenta anlag för de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
