Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Acrel, Olof af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tog han vägen till Tyskland, der flera Universiteter besöktes,
förnämligast Göttingen, som då ägde von Haller. För att få
bättre tillfälle att sjelf arbeta i Anatomien, begaf han sig
1741 till Strasburg, och för att utvidga sin erfarenhet,
besökte han 1742 Hospitalerna i Schweitz, särdeles i Bern,
skyndade derifrån öfver Alperna till Milano och Turin,
hvilka bägge städer, i anseende till sjukvården, ådrogo sig hans
synnerliga uppmärksamhet, gick vidare till Lion och Besançon,
samt återvände till Strasburg, hvarifrån han om hösten begaf
sig till Paris. Här begagnade han Ostrucs, Winslows, Hevins
och fleras undervisning och drog nytta af de der befintliga
vidsträckta inrättningar för sjukvården. Följande året besökte
han Rouen och London; men skyndade derifrån till Franska
Arméen, som stod under Marskalkens, Hertigens af Noailles
befäl, och blef der genast antagen till biträde vid sjukhuset
i Worms. Kort derefter inträffade den blodiga drabbningen
vid Dettingen. Sedan han, jemte 60 medbröder, i 48
timmar varit jemnt sysselsatt med tusentals sårade, sändes han
med 300 sådana på en strömbåt till Fort-Louis, och var
derunder blottställd för en beständig eld af fiendens lätta
troppar. Innan kort förordnades han, utan ansökning, till
Öfverfältskär vid hospitalet i Lauterburg, der de sjukas antal
merendels steg till 1200. En trägen sjukvård ådrog honom en
äfventyrlig fältsjuka, hvilken han först efter några veckor
öfvervann. 1744, då Lauterburg eröfrades af Österrikarne,
gjordes besättningen till krigsfångar, men sedan den gifvit
sitt hedersord, att på ett år ej bära vapen mot Österrike
eller dess bundsförvandter, försattes den i frihet och fick aftåga
till Fort-Louis. Der återtog Acrel sin tjenstgöring och
fortsatte den sedermera vid hospitalet i gamla Breisac, som
emottog alla sårade ifrån belägringen för Freyburg.
Samma år hade Acrel försakat anbudet af
Prosectors-sysslan i Strasburg; och sedan han erhållit ett hedrande afsked
såsom Chirurgien Major, återvände han genom Holland till
fäderneslandet.
Acrel blef inom kort en af de mest anlitade läkare i
hufvudstaden. Redan 1746 uppdrogs honom att deltaga i
vården om K. Fredriks helsa, och under de sista månaderna af
Konungens lefnad var han nästan oafbrutet sysselsatt med hans
person. Under Prins Gustafs spädaste år var han en ibland
de läkare, som tillkallades till hans räddning; och när
Gustaf III, Konungen, hade försåtligt blifvit angripen af en
mördare, var Acrel den läkare, som först efterskickades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
