Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Acrel, Olof af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan vid sitt inträde i K. Vetenskaps-Akademien väckte
han uppmärksamheten på behofvet af ett Lazarett och genaste
sättet att inrätta ett sådant. Hans önskan uppfylldes så vida,
att genom gjorda sammanskott ett hus kunde inköpas, och
1752, under K. Seraphimer-Ordens styrelse, en början göras
med inredande af 8 sjuksängar, hvilka tid efter annan
förökades till öfver 100. Acrel blef den förste Öfverchirurgen vid
denna inrättning, och fortfor dermed ensam till 1772, då han
begärde och erhöll en af sina fordna lärjungar till biträde.
Oaktadt han både genom mångårig utöfning af
läkarekonsten och genom lärda skrifter redan hade vunnit ett stort
anseende, ville han icke af Medicinska Faculteten i Upsala
emottaga Doctorsgraden utan föregången pröfning. Han
skyndade till Upsala, der han förhördes af Rosenstein och Linné.
En sällsynt examen, der både Examinatorerne och den
Examinerade voro män, som, hvar i sin sak, börjat ett nytt
tidehvarf!
Vid Konungens resa till Spaa 1780 anförtroddes Acrel
vården om Kronprinsens helsa, och vid Konungens återkomst
blef han, ehuru han undanbad sig denna nåd, upphöjd i
adeligt stånd, och erhöll af Konungen sjelf till sköldemärke en
Aesculapii-staf, omgifven af Svenska Kronprins-kronan. — När
han omsider, trött af år, nedlade sin befattning såsom
General-Directör, erbjöd honom K. Seraphimer-Gillet en gåfva af
1000 R:d. B:co Sp. såsom erkänsla för 24 års lönlös
tjenstgöring. Han önskade deremot, att detta Capital måtte
användas till en annan värdig mans belöning eller till någon
förbättring vid sjukskötseln, men ville, då han uppoffrat en
betydlig del af sin förmögenhet till offentliga inrättningar, med
tacksamhet emottaga räntan deraf under sin återstående lifstid.
Konungen beviljade icke blott denna önskan, utan fördubblade
lifstidsräntan.
”Tilläfventyrs har ingen Svensk Läkare haft en
vidsträcktare sjukvård. — Vid alla vådligare tillfällen, inom
Konungahuset, ibland de förnämsta, de mest ansedde i samhället,
var han, snart sagdt, sjelfskrifven att rådfrågas; och när allt
annat hopp gafs förloradt, hade man vant sig att ännu
likasom vädja till hans åtgärd. På en gång Medicus och Chirurg,
förenade han i sällspord fullkomlighet tvänne vetenskaper,
som ofta behöfva hvarandras biträde, och hvilkas
gemensamma utöfning i sednare tider kan anses som en frukt af hans
undervisning och eftersyn. Hvad en Rosén von Rosenstein var
för Medicinen i sitt fädernesland, det var af Acrel för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
