Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Adelcrantz, Carl Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra förevändningar. Men han var nog högsint att förakta
illskans anfall och nog ädel att förlåta dem.”
”Utnämnd till ständig Præses i Akademien skyndade han
ordnandet af dess samlingar. Ett hus skänktes Akademien af
en enskild man, den förträfflige Styckgjutaren Meyer, han
som, i kunskaper öfver sitt egentliga yrke, göt Gustaf Wasas
bildstod. I detta ansenliga hus fann Adelcrantz ett önskadt
utrymme för Samlingarnas uppställning, och tjenliga salar för
den allmänna undervisningen. Till Elevernas framsteg bidrog
i synnerhet hans vaksamma tillsyn och den vördsamma
tillgifvenhet han visste att ingifva och bibehålla, antingen han
uppmuntrade eller rättade.”
”De Fria Konsternas Akademi har i sina häfder
antecknat, att han en tid efter sitt rörande afsked derifrån, lutande
mot grafven och med svigtande steg, understödde af vänskapen
och vördnaden, ännu en gång besökte Akademiens Salar, och
åtnjöt ett af sina käraste nöjen, då han besåg expositionen af
Svenska Konstnärers och deras lärlingars arbeten. Denna
kraftyttring af hans lågande kärlek för konsterna var den sista.
Han afled fjorton dagar derefter, mer af lifskrafternas
upplösning, än af bestämd sjukdom.”
”Hans talanger voro icke inskränkta inom hans yrke. Han
älskade vitterheten och var deröfver en utmärkt domare.
Musiken var ej endast för honom ett flyktigt tidsfördrif. Han
var ej utan insigt i dess grunder, och idkade den med
färdighet och behag.” Han ägde naturligt anlag för
Skådespelskonsten, och utmärkte sig vid Hofvets sällskapstheater i synnerhet
i ädlare fadersroler.
”Adelcrantz hade, ännu ung, egnat sin dyrkan åt en
Hoffröken, som var den samma värdig. Omständigheterna
hindrade deras förening; men hans böjelse följde honom genom
lifvet.”
”Ett af hjertats behof för Adelcrantz var utöfningen af
faderliga omsorger och välgerningar. Han upptog sin enda
Brorson, blefven faderlös, att uppfostra och handleda som
eget barn. Men en förtidig död beröfvade honom föremålet
för denna ömma omvårdnad. En tid derefter intog hans
systerson den sörjda ynglingens ställe och hugnade honom med
grundadt hopp, att egenskapen af skicklig Architekt skulle
inom slägten fortplantas. Det var den fosterson, som
ändtligen, sörjande, tillslöt hans ögon.”
”Friherre Adelcrantz ägde till vänner alla de rättsinnige,
som ägde förstånd att inse hans värde, hjerta att skatta det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
