Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Adlerfelt, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AvLERFELT, Carl. 49
ne. Han förordade staden Yalmös lossningsfrihet, med
anledning af Haquin Bagers enskilda ansökan om rättighet att
lossa nödiga stenkol af förbilöpande, främmande skepp, med
vilkor att det öfriga af lasten tullfritt får afföras;
understödde Handskmakar-Embetets anhållan att få från utrikes ort
införskrifva skinn, ”emedan embetct alldeles måste läggas neder,
och förfalla, om denna anhållan ej varder villfaren; ty
tillgång till:inbemska skinn finnes ej.” Sämskmakare-Embetet
hade hos Landshöfdingen anfört klagomål öfver det intrång i
deras näring, som dem vederfors af kringresande Westgötar,
särdeles från Kinne, hvilka jemte sina furuskålar hos
allmogen afyttra hela klåf sämskad skinn af sämre godhet och
bedräglig tillverkniug, liksom dessa Westgötar skola tillhandla
sig vädursskin och dem för bockskinn utgifva. Som ett sådant
förfarande af Westg. är och bör anses för landthandel, då
skinnen ej äro tillverkade af deras egen afvel, åtvarnas
allmogen att cj ingå uti sådan, städernas handtverkerier
till förfång ländande, oloflig handel.” (Rungörelsen
af d. 7 och 13 Dec. 1764).
Kungörelsen af d. 5 Julii 1768 förbjuder det ”för riket
skadliga och förderfliga, att afskedade soldater, qvinnfolk m.
fl. dylika personer fara kring landet med hvarjehanda kram
och drifva köpenskap. Hronobetjeningen anbefalles att göra
sig underrättad om slika personer här och der i länet sig
ordentligen på landet nedsatt, antingen inhyses, eller ock
tillhandlat sig små hus och torp, hvarmed deras olofl. handel
desto mera må kunna befordras, städerna och deras
handlande Borgerskap till förfäng och skada.” Samma
dag påbjöds, att ”tullbevakning skulle anställas vid IHörby
marknad, och tull der uppbäras af alla tullbara varor. Att
tullförfattningarna och deras handbafvare redan på 1760-talet
rönte ovilja och motstånd, skönjes af hvad som yttras om ”de
våldsamheter, som å tullbetjeningen på någon tid mera än
förut blifvit föröfvade på flera sätt, hvarigenom händt och
händer, att tullbetjeningen af fruktan för hård medfart sättes
utom stånd, att med den drift som vederbör hämma och
förekomma lurendrejerierna.” En Kungl. förordning häremot skall
årligen uppläsas, ”på det alle, vare sig Garnisonsmanskapet
eller andre, må kunna taga sig till vara för det straff, som
å våldsamhetens utöfvande å tullbetjeningen oundvikligen följer.”
Flera författningar utfärdades mot tiggerier och löst folks
kringstrykande; afskedade krigsmän, sem dermed beträddes
skulle fasttagas, och erhålla anmanicg att sig till sine
hemor
BIOGR. LEX., 4,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
