Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adler Salvius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅDLER SAL ViUvs, Johan. 69
ock min tacksamhet... .. Beder Eder fördenskull vara
försäkrad, ”att intet kall i vårt fäderneland är så högt, der J
icke i framtiden skulle kunna adspirera till, der Gud spar
Eder hälsan oah lifvet.” . -.
Vi hefva redan nämnt att Salvius blef upphöjd till
RiksRåd; detta skedde d. 27 Mars 1648. Drottningen svarade
på alla de deremot gjorda påminnelser: ”När man söker goda
råd, frågar man icke efter sexton anor. Salvius skulle ju
utan tvifvel vara capable, om han vore stor af familia: men
så kunde han ock räkna sig det för en ära, att man intet
annat hade emot honom. Mig är angeläget att bafva dugligt
folk. Om de goda Herrar Riksens Råd hafva skickliga barn,
skola de gerna anses, dock ceteris paribus, och att man icke
binder sig vid några få familier och personer.” I silt
tacksägelsebref till Drottningen skref Salvius, att om han icke
hade anor, hade han dock merita, samt att Drottningen cj
mindre än andre Potentater ägde rätt att belöna trogna tjenster.
Han anförde bruket: i Stora Britannien, Tyskland, Freankrike,
Spanien, Polen och Italien, der StatsMinistrar väljas efter
förtjenst utan anseende till börd. Furst Eggenberg hade i
början varit Notarius, Pickelmeyer lärare för Trautmansdorffs
barn, Pignoran och Andrade hade varit Juris Professorer och
Servien Parlaments-Procurator. Då den vunna värdigheten ej
är oförtjent, och den tillfallit honom i en redan framskriden
ålder, och han ej har några barn, som skulle kunna ärfva
hans anspråk, hoppas han, att alla förståndiga låta honom njuta
denna heder den korta tid, som det återstår för honom att lefva.
Flera personer hade yttrat bifall till denna upphöjelse, och
på tvenne postdagar hade han från Sverige erhållit tjugenio
lyckönskningsbref, utom de muntliga gratulationer, hvarmed
han af Congressen blifvit hedrad. — Chanut säger orättvist
om Salvius: ”personnage connu par les emplois quil avoit eus,
et par sa suffisance, qui étoient les seuls degrés par
lesquels il montoit å cet honneur.” Oaktadt Drottningens önskan att
träffa Salvius, kom han ej till Sverige åter förrän i Junii
1650, efter fjorton års vistande på utländsk botten. Sedan
fredstractaten (1648) var afslutad, återstod executionen, som
remitterades till Närnberg, och denna hade Salvius
Drottningens befallning att afbida och derjemte att med ständerna uti
Neder-Saxiska kretsen om några vigtiga ärenden underhandla ;
hvaraf föranleddes uppskofvet med hemresan. Författaren af
den ofvan citerade smädeskriften tillägger Salvius ensam, eller
ålminstone hufvudsakligen, förtjensten af fredstraktaten. Afven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
