Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adler Salvius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅDLER SALVvVivs, Johan. 71
var Doctor i Medicinen. ”Fastän det icke är vanhederligt att
i denna Facultet vara Doctor, är jag det emedlertid ej. Jag
har studerat så väl Mediein, som Theologi, men hvarken
begärt eller tagit graden i den ena eller andra saken.” Han
utvecklar vidare, att en Politicus bör känna så väl Natural-, som
Stats- och Kyrko-Historien, ja till och med Philosophien, om
möjligt är. Han har sträckt sig ”per omne scientiarum genus,
quo me bonus abstulit error.” ”Häröfver, tillägger han, skulle
jag ej inför Eders Majestät ingått i någon förklaring, om jag
ej märkt, att man ville räkna mig till vanheder de
bemödanden jag användt att göra mig om allt underrättad. Honos alit
artes, och der de föraktas, är barbariet ej långt borta. Jag
vet, att E. M. bemödar sig att skingra det, så vida möjligt är.”
Det var på Cbhristinas befallning Adler Salvius tog med
sig till Sverige 1630 den lärde Herman Conring. Vid
hemkomsten rönte Salvius så mäånga prof på Drottningens näd,
”att om han varit lika dristig, som Drottningen böjd att
betjena sig af hans råd, skulle han kunnat väcka mycken
afundsjuka, men han ville lefva, han stod på ärans höjd, och
önskade i lugn njuta den förmögenhet, som hans tjenster honom
förvärfvat.” Salvi f. d. skrifvare lägger honom till last hans
förnöjsamhet i den vägen, att han ej eftersträfvade
hedersposter, ej skaffade sig clienter, ej inblandade sig i någon
vigtig sak, utan kallad och drifven dertill. (”Fortunx sue ac
dignitatis .. nec capax, nec retinens, sive diffidentia, sive
xoodvxs et timiditate, sive medioeritatis studio et amore.”). —
Salvii hand trodde man sig igenkänna i den skrift om
PfalzGrefvens utväljande till arffurste, som Drottningen inlemnade
till ständerna och förvärfvade det honom många afundsmän.
För att undgå flera, gjorde han svårigheter, då Christina ville
upphöja honom i Friherrligt stånd. Dock emottog han denna
värdighet (463514 d. 12 Mars), och till Friberreskap Pogosten
Rautus i Ingermanland, hvilken han gaf ett nytt namn
Örnebolm. ”Som Fribherre förde Salvius fyrdubbelt fördelt sköld,
bibehållande i midten sitt af Gustaf II Adolph förvärfvade,
adliga Adler-vapen, en örn i blått fält. Det öfversta föltet
till venster och det nedersta till höger voro i guld med en
lagerkrans; det öfversta till höger och nedersta till venster
rödt med en gyllene caduceus. Utur den högra hjelmkronan
uppsteg en half örn med naturlig färg och krona på hufvudet,
utur den venstra en gyllene caduceus mellan sex cornettsfanor,
tre på hvar sida, af blå isabell och röd färg.” — Samma år
skickades Adler Salvius till Libeck att underhandla med Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
