Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Adlersparre, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 ÅDLERSPARRE, Georg.
arfsrätt till Svenska kronan i sittande Conseil, förklarar sig i
följd deraf för Sveriges Ionung, erbjuder sig att inför
Ständerna med Handlingar bevisa sin arfsrätt, uppdrar dem att
välja en adopterad thronföljare efter deras eget välbehag,
kungör detta för Borgarne och Militären och utropas för
Sveriges Konung.”
”Dermed ett saligt slut på alla intriguer, all svaghet,
allt vacklande. Om thronföljaren blir af Fransk eller Dansk
fabrik, så blir dessa magters inflytande föga sårande för
Svenska lynnet, så länge Hertigen eller den nya ArfKonungen
regerar; och den adopterade hinner naturalisera sig.”
”Sverige får i ögonblicket en Konung, det Sverige vill
och bör hafva; och denne Konung är lagligen af Wasa stam,
är känd för ett fredligt lynne och för kärlek till
fäderneslandet, har vunnit segrar och heter Carl.”
”Jag vet och förstår, att Hertigen, som ej har
regeringslystnad, som blott älskar fäderneslandet och sitt lugn, skall
föga vilja antaga denna upphöjelse; men jag vet också, och
detta är min enskilda tröst, min förhoppning i denna stora
angelägenhet för millioner, att ingen uppoffring är honom
svår, ingen börda tryckande, då Sverige med säkerhet kan
frälsas.”
Deremot känner man icke, hvilka voro Adlersparres
åsigter om inrättningen af vårt nya statsskick. Vid början af
Riksdagen ecirculerade ett förslag till en ny Regeringsform ,
som ansågs vara ett verk af honom eller Håkanson eller af
begge gemensamt, men detta förkastades af Klubbarne, såsom
allt för mycket beslägtadt med 1772 års regeringsform. 1
anledning häraf berättar Fribh. Anckarsvärd följande anekdot:
”Jag glömmer aldrig, då jag en gång på förmiddagen begaf
mig till hans ståndsqvarter Sophielnnd, i tanka att tillvinna
mig något meddelande af hvad som, i anseende till Sveriges
blifvande öden, i min öfvertygelse icke kunde undgå att,
åtminstone såsom afsigt, vara uppgjordt uti hans sinne. Vid
mitt inträde i rummet emottogs jag af en liten huset tillhörig
hund, som på intet vilkor kunde förmås att afstå ifrån
oupphörliga anfall emot mina ben, så att man nödgades instänga
hunden, såsom enda utväg att förskaffa fred åt mig.
Uppträdet gaf genast anledning till ett skämt öfver hundens
kungliga böjelser och loyala sinnesstämning. Detta samtalsämne
varade den återstående delen af förmiddagen, och då jag efter
måltiden å nyo började att inleda samtalet på revolutionen,
föreslog Öfv. Lieut. Adlersparre, att man först borde sofva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
