Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Adlersparre, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅDLERSPARRE, Georg. ”9
middag, för att, som orden föllo, ”icke rifva sönder sig.” Hr
Ofv. Lieut. intog sängen och jag en soffa uti samma rum.
Han insomnade genast och visade äfven härutinnan, huru ”han
med en bjeltemodig ståndaktighet kunde bära andras lidanden;”
ty jag sof visserligen icke under de länga timmarna af Hr
Öfv. Lieut. Adlersparres lugna sömn; och vid det slutliga
uppvaknandet utropades: ”Si så! nu menar jag vi hafva rådslagit.”
Tiden var långt framliden, och jag aflägsnade mig, lika slug,
som när jag kom, och ganska obelåten med detta sätt att
behandla så vigtiga angelägenheter; och annorlunda behandlades de
aldrig.” Likväl bedrager sig sannolikt berättaren i den slutsats
han drager af denna lilla händelse, nemligen att ÖfversteLicutn.
Adlersparre icke hade uppgjort någon fast plan för följderna
af Revolutionen, och att hans politiska åsigter ej sträckte sig
längre än att ”anse allt fullkomnadt genom den till det
högsta, blott mechaniska revolutions-åtgärd, som ägde rum.” Det
är lätt att se, att detta skämt endast åsyftade att gifva Frih.
Anckarsvärd, den tiden ung, oerfaren, och, såsom han sjelf
vidgår, alldeles obekant med statsvärf, en höflig underrättelse,
att hans förman icke önskade att någon annan såg honom i korten.
Mot sina vänner (af hvilka många sveko hans
förväntningar) var Adlersparre en god och pålitlig vän; derjemte
hade han en älskvärd personlighet, som intog jemväl hans
fiender. Kanske har Sveriges sednare historia ej att uppvisa en
man, med Gecorg Adlersparres sanna, bergfasta patriotism och
upplyftade tänkesätt — och kan man likna taflan af hans lif
vid ett Nordiskt landskap, med sina höga fjäll, sina klara
källor, sin allvarsamma skog, omkring hvilkens toppar solen
kastar sina leende, milda, välgörande strålar. Vi skrifva
intet äreminne, och neka således icke att äfven denne nyss
bortgångne medborgare också hade sina fel. Så hade han
efter sitt afsked ur det offentliga lifvet, der sakerna efter
revolutionen i åtskilligt tagit en annan vändning, än som
öfverensstänide med hans tänkesätt oeh med hans begrepp om
fosterlandets sanna väl, medtagit en misshelåtenhet, som
föranledde honom att se allt för mycket mörkt. Så måhända såg han
alltför dystert Sveriges nuvarande belägenhet och var fullt
öfvertygad att den goda tiden var försvunnen. Så kunde det
någon gång hända, att han blef stött vid den minsta
motsägelse, ett fel, som ej sällan tillhör alla starka charakterer.
Också blef Adlersparre skarpt tadlad, då han i sin samling af
Hemliga Handlingar utgat ej allenast en mängd ännu icke
för offentligheten mogna Statspapper, utan äfven sin
brefvex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
