Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Adlersparre, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅDLERSPARRE, Ceorg. S1
blifver, om vi derifrån abstrahera den förut anmärk!a
anticipationen af en dol hamllmg-us publicerande, ett verk, som ej
skall lemnas obegagnadt af denu tillkommande häfdatecknaren.
Och sluätligen, betrakta vi Georg Acllerspaue såsom
brefskrifvare, är han en af de lyckligaste vi hafva att framvisa; hans
bref äro mönster af enkclhct, klarhet och sundt omdöme,
hvilket ofta älskade ”kläda sig i skämtets och ironiens drägt.
Hans efterlemnade brefsamling visar, att han stålt i förtr olngt
förhållande till de märkbaraste personer såsom Kellgren,
Rosenstein, Leopold, Calonius, Berzelius, ngetadlus,
Lehnherg, Fru Lenngren, Franzén, Geijer, Tegnér med många
flere.
Georg Adlersparre hade ett sundt och naivt konstsinne ,.
pbenäget im allt, som stötte på prål och flärd och som bloit
kittlade sinnet utan att träffa bjertat. Musiken älskade han,
då den talade genom Folkvisan eller de enkiaste melodier.
Våra nyare compositörer, såsom Spohr, Mayseder, Hummel
m, fl. senterade han ej; ech variationer tålde han alldeles
icke, kallande dem med ett gemensamt namn af
”drillfönge’rier”. Hans älsklingsstycken voro ”Neckens polska”,
”Vikincen”, ”Kolargossen”, ”Liten Karin”, samt alla Bellmans
stycken3 dessa kunde han dagligen höra med samma förtjusning.
— Bland våra skalder föredrog han med någon envisbet
dem, hvilkas bekantskap han gjort under sina mannaär,
som verkat på hans bildning och med hvilka han mestadels
stått i personlig beröring. Doui gjorde han ett undantag för
Tegnér, som han benämnde ”Skaldekonungen”. Vid vA år
hörde man honom ännu deklamera sina favorit-poemel
Kellgrens Satirer, Tegnérs Solsång? Franzéns ”Goda gosse glaset
töm”, hvilka alla lefde med fullt Lif uti hans minne. Han hade
nåonn antipathi mot vår så kallade Nya Skola; dock hörde
han gerna Atterboms båda folkvisor i Lycksahghetens Ö och
framför allt den lilla romansen: ”Ungmön i lunden på
jagtnätet band”. Med verklig rörelse läste han Grafströms
paral)oler, bland hvilka han mest värderade ”Bäcken” samt
”Liljan och Korset”. Vitalis kallade han ”sitt hjertas Skald”.
Bland utländska skalder föredrog han: Addison, Pope,
Voltaire, Flopstock, Wieland, Scbiller och Baggesen. —
Målarekonsten gjorde ej synnclllg verkan på honom, och om
porträter gjorde han vanhgtvns den invändningen: ”att de sälian
äro lika originalerna”.
En intagande godbet utgjöt sin mildhet öfver hela hans
charakter och uttalnde sig till och med uti hans kärlek för
2BIOGR. LEX. L G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
