Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Adlersparre, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 ÅDLERSPARRE, Georg.
djur. Iundar höll han isynnerhet af, och tvenne små
knähundar utgjorde i sednare tider alltjemt hans sällskap. Om
nätterna lågo dessa i hans säng, och sjelf uppassade han dem
med en oförtruten beställsamhet. Vid middagsbordet skulle
dessa ”fyrbenta vänner”, som han sjelf kallade dem, sitta vid
hans sida; och aldrig såg man honom äta en matbit, förrän
han först gifvit sina hundar föda. Foglar älskade han äfven.
Utanför sitt fenster hade han en låda med bampfrö, hvilket
ditlockade en mängd af dessa vingade kräk. När de någon
gång började kifvas om kornen, yttrade gubben: ”de likna
menniskorna”. — Man fick äfven se honom sjelf mata de
flugor, som kommit att under vintern qvarstanna i hans
kammare. — Skogsjägare fördrog han icke, och yttrade ofta: ”hur
kan man finna det roligt att jaga en hare, det räddaste
djuret i hela naturen.” Man hörde honom äfven säga: ”det är
egentligen ftvenne slags folk jag föraktar, nemligen dem, som
begå äktenskapsbrott, icke så mycket för saken som för den
förställninog, som alltid måste vara närvarande. Det andra
slags folket är djurplågare.”
Vid tolf års ålder bade han följt sin Fader till
Stockholm och var viltne till 1772 äårs revolulion, samt såg Gustaf
lI i det ögonblicket han knöt näsduken om sin arm, säsom
minnestecken af denna dagens seger. Härom yttrade han
sedermera: ”aldrig kunde jag då föreställa mig, att det var
jag, som, i en framtid, skulle blifva den,; som borttog detta
kläde.” — Under sin Ryska fångenskap erhöll han till
bevakning en Rysk underofficer, hvilken bemötte honom med
särdeles välvilja. Adlersparre, förtjust öfver denna behandling,
recommenderade Ryssen till hans befäl; och derpå följde den
sällsynta händelsern, att några dagar derefter återkom samma
Ryss och tackade Adlersparre, som genom sitlt förord
befordrat honom till Officer. — Mycket bekaut med den älskvärda
Författarinnan A. M. Lenngren, skulle han en dag besöka
bhen’ne, klädd, såsom det den tiden hrukades, i damasker. Redan
i trapporna af hennes boning kom han ihåg hennes visa om
den
”Som gerna trifdes i damasker,”
hvarpå Adlersparrc genast vände om, litet flat öfver sin
klädsel. — Näågra historiska drag. — Då Georg Adlersparre skref
den namnkunaiza Proklamaätionen, skedde det på en
gästgifvaregård i Vermland, och, emedan ej något annat papper fanns
förbanden, togs bladet ur eu dagbok. — När tropparne voro
sarclade i Carlstad och Adlersparre skulle gå ut att taga emot
dem, glömde han sabeln; gick derför in uti sitt rum och
på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
