Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aken, Frans Joachim von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅxKxEN, Frans Joaclhum von. 117
Gift d. 21 Maj 1770 med Sophia Elisabeth Kuhlman;
dotter af Handelsmannen Henr. Kuhlman i Norrköping.
Denne von Aken hade icke blott genom studier i
Naturalhistorien och Chemien samt andra vetenskaper vid
Akademien förvärfvat er god underbyggnad, utan äfven fullkomnat
sina insigter vid flera stora Laboratorier i England. Då
rödsoten härjade i Nerike 1773, anmodades han af
Landshöfdinge-Embetet och Magistraten att förse provinsens städer och
socknar med läkemedel och läkareråd, hvilket han ock till
vederbörandes nöje verkställde. Han skötte sitt Apotheck så
väl, att det ansågs såsom ett magasin för de mindre
Apotheken i Länet, och visade dessutom en berömlig verksamhet
äfven i andra mål. Hans skrifter vittna om kunskaper i
hvarjehanda ämnen. Han visade många prof på sin skicklighet i
Fyrverkerikonsten. Mest är han dock bekant för sitt år 1791
uppfunna eldsläckningsämne, som väckte allmän
uppmärksämhet och samma år i de Kungligas och flera höga personers
närvaro i Stockholm pröfvades. Det bestär af alun, victriol,
lera och rödfärg, i viss proportion blandade i vatten; då
dermed påsprutas omkring det af elden angripna ställe, bekläder
det med en hinna, som genom hettan mer och mer härdnar
och hindrar elden att utsprida sig. Man har mycket tvistat
om användbarheten af detta eldsläckningsämne — helt nyl:
gen, efter Riddarholmskyrkans brand 1853, lästes derom
nåra artiklar i Tidningarne. — Säkert är, att, der det blifvit
tillredt och begagnadt efter uppfinnarens föreskrift, har det
alltid medfört åsyftad verkan; ja, det har till och med på ett
och annat ställe med framgång blifvit användt såsom
preservativ i stora smedjor. Dess allmänna. bruk möter väl några
hinder i dyrheten af brandredskapen och svärigheten att under
alla årstider hafva en tillräcklig qvantitet af ämnet i
beredskap; men i alla städer, särdeles dem som till det mesta äro;
byggda af träd, i större byar och på bruksegendomar borde
det icke saknas. Man har väl ock nämnt såsom olägenheter:
dels kostnaden af eldsläckningsämnet, dels att det icke blott
fräter redskapen, utan ock skadar möbler och kläder; men
det är klart, att man ej behöfver använda det, der elden på
vanligt sätt endast med vatten lätt kan släckas, och att det
alltid blifver en mindre förlust, att oftare göra en ny
uppsättning af redskap och vid en inträtfande olycka förstöra nägra
möbler, än att läta en stad eller by till större delen eller
hel och hållen uppgå i lågor. Sådana förödelser, som i de
sednare åren öfvergått Boräs och YWVVcnersborg m. t. städer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>