- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 1. Abrahamson-Axehjelm /
155

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Alströmer, Jonas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2

ÅLSTRÖMER, Jonas. 1öd

na, derifrån reste han till Angora, gjorde sig der väl bekant med
dessa djurs skötsel, äfvensom med hårets ans, beredning och
väfnad, samt hemkom 1732 med en liten hjord bockar och
getter, ett herbarium af de örter, som han sett dessa djur i
sin hembygd förtära, äfvensom med prof på det af raggen
spunna garnet samt åtskilliga deraf väfda tyger. Denna race,
hvilken hittils, med undantag af en enda af Tournefort till
Paris hemförd get, aldrig blifvit sedd i Europa, inqvarterades
på Nolhaga och förökade sig icke allenast ansenligt, utan gaf
äfven ragg af en oförminskad finhbet, hvarigenom den gamla
fördomen vederlades, att detta hår skulle förlora sina
egenskaper, och öfvergå till vanlig getragg, så snart djuret
flyttades från sitt fädernehem, Angora. Man fann till och med,
att om en Angorisk bock parade sig med en- Svensk get,
killingen blef nästan lika finhårig som fadern. Detta getslägte
spriddes sedan till Östergöthland och till den af Borgmästaren
Kjerman arrenderade Gripsholms Ladugård, samt förökade
sig allestädes betydligt, hvarföre, i fall alla dessa uppgifter
äro fullt grundade, det är förundransvärdt, att denna
dyrbara race, som så länge väckte främlingars förundran, nu, så
vidt vi vete, öfverallt i Sverige är utdöd.

En vida större förtjenst förvärfvade sig Alström genom
potäternas införande, Den första sändningen hemkom med det
fabriksfolk, som han 1723 afsände från Frankrike, och då
denna rot bhefanns väl tåla klimatet, införskrefs årligen
mera, och innan kort växte denna jordfrukt ömnigt på fälten
kring Alingsås, medan den ännu i de flesta Europas länders
botaniska trägårdar visades såsom en rar planta från Peru.
Derifrån utspridde sig äfven åt andra bhåll nämnde gagneliga
växt, men den kunde ändock icke besegra folkets fördomar,
hvilket ansåg den för skadlig och såsom ett befordringsmedel
af veneriska smittan. Det var först efter Pommerska kriget, då
soldaterna, sedan de i Tyskland dervid blifvit vana, hemförde
små quantiteter deraf och utplanterade den på sina torp, som
potatis-culturen blef allmännare och har sedan med hvart år,
ehnru ända till 1790:talet temligen långsamt, med hvarje år
oupphörligt tilltagit.

Med tillbjelp af en D:r Kruse, bondson från
Vestergöth"land, lät föröfrigt Alström från Holland 1729 hemföra
allahanda frön, rötter och trädplantor, samt utplantera dem på
sinå gårdar. Nämnde örtkännare hemförde också krapp, weide ,
safilor, wau samt andra färgväxter och visade genom
anstälda försök, att de väl tälde värt luftstreck. Afven ett slags

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:26:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/1/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free