Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Anckarsvärd, Carl Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANncKARSVÄRD, Carl Henvik. 201
synes hafva bordt äga någon kännedom om dylika tilldragelser
inom Corpsen; men förtroendet till honom var ej betydligt
större än till mig, emedan vi bäda voro lika litet böjde för
att se i syne och alt bedöma händelserna efter andra tecken
än sådana, som voro tlillgänglige för en och hvar; och han
kände ofta ingenting af dessa ifrån befälhafvaren som oftast
directe utgångna utomordentliga försigtighetsmålt.”
”Hela obehaget utaf denna ställning kan man svårligen
föreställa sig; det fordrades att vara ung och full af hopp om
bättre tider, för att under sådana förhållanden icke alldeles
misströsta om framtiden.”
”Jag erinrar mig mera än väl, huru det gick så långt,
att min bror August en morgon ganska bittida uppkom till mig,
som då bodde tillsammans med Öfv. Lieut. Skjöldebrand, och
med mycket bekymmer berättade oss, att Ofv. Licut.
Adlersparre föregående afton ganska sent påkallat min bror, för att
meddela honom, att sakernas ställning var så förtviflad, alt
Ofv. Lieut. Adlersparre icke såge sig någon annan utväg, än
alt öfvergifva Corpsen, för att begifva sig i landsflykt, utan
alt jag någonsin varit i stånd att utforska, hvarifrån de då
uppkomne farhägorne härledde sitt ursprung, eller hvaruti de
egentligen bestodo. Jag klädde mig genast och besökte
Bataljons- och Squadrons-chefer, så många som kunde träffas,
för att anmana dem att gå till Öfv. Lieut. Adlersparre, för
att lemna honom förnyade försäkringar om Corpsens trofasthet
och tillgifvenhet; och jag begaf mig sjelf till Hr Adlersparre i
samma ändamål och afgaf samma förklaring, hvarefter lugnet åter
inträdde, men, jag bekänner uppriktigt, aldrig förtroendet
kos mig.”
Den kungliga nåde-ström, som efter revolutionen utgjöt sig
öfver Vestra Armeen, nädde äfven Frih. Anckarsvärd. THan
utnämndes d. 29 Juni 1809 till Öfverst Lieutenant i Armeen, med
tillstånd att i General-Staben qvarstå och blef 1810 placerad
som Öfverste vid Nerikes Regimente, hvars chefskap han tre
år derefter emottog (d. 2 Febr. 1813); han fick äfven i
uppdrag, att efter Prins Christian Augusts ankomst från Norige
vara honom följaktig på dess resa genom Sverige till
hufvudstaden. Furstens till Friherren yttrade tankar rörande Sveriges
politiska system och hushållning öfverensstämde till alla delar
med hans egna. Han sörjde också innerligt deune ädle Prins,
men trodde aldrig på dess förgifning, utan anser ännu detta
föregifvande såsom ett partisinnets dikt eller illskans
uppfin
ning för oberäknade ändamål. Vid 1812 års riksdag i Örebro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
